Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-26 10:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/risken-storre-an-nyttan-med-aktiv-dodshjalp/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Risken större än nyttan med aktiv dödshjälp”

Det schweiziska företaget Dignitas ger aktiv dödshjälp, något som tillåtits i landets högsta domstol. Foto: Eyevine/TT

Risken är större än nyttan med aktiv dödshjälp. Att kräva att en hel yrkesgrupp som läkarna ska tillämpa en sådan åtgärd när man känner till riskerna är oetiskt, skriver läsaren Leif Engström.

Rätta artikel

P C Jersild förenklar i sin insändare på DN Åsikt problemet med aktiv dödshjälp och ser endast nyttan i dödshjälpen. Sven Román däremot resonerar i sitt svar utifrån den fundamentala princip som gäller för alla medicinska åtgärder, nämligen balans mellan risk och nytta.

Sven Román har rätt när han skriver att ett nytt läkemedel aldrig skulle få godkänt om risken för dödsfall skulle motsvara den risk det skulle vara att ge aktiv dödshjälp på felaktiga grunder.

En annan principiell skillnad mellan de två läkarnas sätt att tänka kring aktiv dödshjälp är att P C Jersild utgår från att det ligger i människans rättigheter att någon annan människa ska ta livet av dem. Sven Román delar förvisso P C Jersilds tankar om att varje människa har rätt att bestämma över sin egen död, men att detta inte är detsamma som att man har rätt att kräva aktiv dödshjälp från en annan människa.

P C Jersild skriver att dödshjälp är ”en medborgarfråga”, men förenklar det etiska dilemmat när han ensidigt utgår från människans rätt att bestämma över sitt liv och sin död och bortser från att aktiv dödshjälp inkluderar en annan en annan människas skyldigheter inom ramen för det kontrakt hen ingått i sin yrkesutövning. Att kräva av en yrkesgrupp att tillämpa en åtgärd som aktiv dödshjälp när man vet att riskerna är oacceptabelt stora i förhållande till nyttan är oetiskt.

Vi lever i en tid där vi på många sätt undviker tankar och känslor kring döden därför att vår livsstil fjärmar oss från livets begränsningar. När jag nyligen läste ”Mannen i skogen”, biografin över Vilhelm Moberg av Jens Liljestrand, lärde jag mig mycket om Mobergs tankar om livet och döden.

Det finns ett avsnitt i romanen ”Din stund på jorden” av Moberg som handlar om just detta. ”Det finns ett förräderi, som inte kan förlåtas (...) det som jag begår emot de krafter som är mig givna. Har jag missbrukat dom?” Och några rader längre ner. ”Men jag är bara en av de oräkneliga, som inte uppnått vad de hade velat med sitt liv. Och det finns endast en räddning att eftersträva: Den kraft som krävs för att jag skall finna mig i det”.

Vilhelm Mobergs författarskap och hans eget liv är värt att lära sig av med tanke på diskussionen om aktiv dödshjälp. När Moberg avslutade sitt liv gjorde han det på egen hand när han var 74 år.

Jens Liljestrand skriver om det i biografin så att jag som läsare kan förstå omständigheterna som ledde fram till Mobergs beslut. Moberg inkluderade inte någon annan människa i sitt självmord.

Det finns ett citat av filosofen Friedrich Nietzsche som jag tycker är relevant i diskussionen om aktiv dödshjälp: ”Tryggheten som tanken på döden eller självmordet skänker leder den plågade och sömnlöse genom mången ond natt.”

Vi människor har en utpräglad tendens att ägna oss åt önsketänkande när vi inte vill veta av livets realiteter. Det finns en mängd sätt att bete sig på som ett resultat av önsketänkande. Och risken för att aktiv dödshjälp skulle baseras på ett beslut fattat utifrån ett självbedrägligt önsketänkande är alldeles för stor, anser jag.