Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-25 13:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/rorelse-i-skolan-behover-inte-betyda-mer-idrottsundervisning/

DN Åsikt

DN Åsikt. Rörelse i skolan behöver inte betyda mer idrottsundervisning

Foto: Janerik Henriksson/TT

Diskussionen om att eleverna behöver röra på sig mer landar oftast i ett krav på fler idrottslektioner. Men idrottsläraren har inte monopol på kunskap om fysisk aktivitet – rörelse kan ingå i andra verksamheter inom skolans ramar.

Rätta artikel

Regeringen säger nej till mer idrottsundervisning i skolan. Tolkningen blir för många att regeringen går emot aktuell forskning som säger att barn behöver röra på sig mer i sin vardag. Forskningen som har bedrivits från Lunds universitet visar att ifall eleverna får ägna sig åt idrott i skolan varje dag ökar deras prestation.

Men är idrott synonymt med idrottsundervisning? Som idrottslärare välkomnar jag självklart mer tid för idrottsundervisning. Eleverna behöver erbjudas en större möjlighet att hitta sin rörelseglädje. Som fritidspedagog ser jag även möjligheten till fysisk aktivitet inom andra arenor än idrottshallen, en lokal som i många skolor redan är överbelastad. Schemaläggs 100 timmar mer idrott i salen på skolan där jag arbetar behöver den byggas ut. Visst vore jag tacksam för en ny idrottshall eller fler omklädningsrum, men det känns mer distanserat än att använda medel vi redan har.

För idrottsläraren har inte monopol på kunskap om fysisk aktivitet. Våra låg- och mellanstadieskolor har möjlighet att erbjuda fysisk aktivitet i rastverksamheten samt efter skoltid. Erbjuds detta även på högstadier och gymnasier? Hur väljer vi att utforma skolgården efter de äldre elevernas behov?

Det här är frågor som är viktiga om vi vill öka elevernas fysiska aktivitet i vardagen. Men det ena behöver inte utesluta det andra. Vi behöver samverka med varandra samt inte glömma bort den kompetens som finns på vår arbetsplats. Idrottslärare sitter på utbildning och erfarenheter som gör det lämpligt att öka idrottstimmarna och således erbjuda eleverna mer fysisk aktivitet. Samtidigt kan vi inte förkasta den kunskap som finns på fritidshemmen.

Fritidslärare och fritidspedagoger kan även ha en kompetens som ter sig lämpligt för samma mål. Finns inte denna kompetens på fritidshemmet är det vår uppgift som idrottslärare, professionella utbildare i ämnet idrott och hälsa, att samverka för att tillfredsställa behovet hos eleverna. Samverkan går åt bägge håll.

Vi behöver ställa oss frågan: vem gör vi det här för? Det är eleverna som behöver röra på sig mer. Det är eleverna som behöver hitta sin rörelseglädje. Hur vi löser det bör samverkas på skolan ut efter vår kompetens och förutsättningar till att utöka den fysiska aktiviteten. För elevernas skull.