Under lång tid har våldet minskat i Sverige, men i kriminella gängsamhällen har det samtidigt successivt ökat och blivit grövre. Det håller nu på att eskalera på ett förfärande sätt i vissa områden.

Allt fler känner hur rädslan för våld får mer makt över landet, både politiken och människors dagliga liv. Detta ses av många som anledningen till att Sverigedemokraterna vuxit sig starka, då SD liksom sina anhängare hävdar att bara deras idéer kan lösa problemen och skapa ett tryggt samhälle.

Förklaringen verkar ha övertygat även en del andra politiska partier liksom vissa medieföreträdare. Folk tycks tänka ”ok, SD sätter inte mänskliga rättigheter i första rummet, men det är i alla fall de som äntligen kan ta i med hårdhandskarna och skapa ordning och trygghet, så då får det gå”. De har helt fel.

SD har som strategi att skuldbelägga flyktingar och andra invandrare. Detta är att peka ut människor utifrån faktorer som inte har med de faktiska problemen att göra.

Det är samma sak som att skylla på någon annan grupp som på något sätt är överrepresenterad i brottsstatistiken, som till exempel fattiga eller män, i stället för att lägga skulden på de individer som faktiskt är kriminella. Man missar problemet genom svepande generaliseringar. Dessutom skapar man ett nytt gigantiskt problem, nämligen motsättningar mellan ”vi och dem”, de ”riktiga” svenskarna och andra.

Denna motsättning är i själva verket SD:s bränsle. Det är därför naturligt att de är så upptagna med att göda den. Men polarisering kommer göra allt annat än att skapa trygghet. Tvärtom kommer den att fortsätta skapa ett allt otryggare samhälle genom alla oskyldiga som hotas av politiken. Till slut skapas legitimitet för övriga grupper i samhället att diskriminera och kränka dem som pekats ut.

Lösningen finns inte på SD:s bord. Den finns i stället i att alla goda krafter samarbetar mot våld och kriminalitet, oavsett hudfärg eller ursprung.

En överväldigande majoritet vill ha ordning och trygghet oavsett om man är same, nollåtta, jude, muslim, serb, syrier, afghan eller sudanes, fattig eller rik, kvinna eller man. Alla är beredda att bidra till ett fungerande och tryggt samhälle om de inkluderas, får tillit, rättigheter och skyldigheter, lyssnas på och tas på allvar, får förutsättningar och förväntningar på att delta fullt ut i samhället, och inte ses som sämre människor.

De starka gemensamma krafter som då kan skapas ger grunden för att kunna lösa problemen. Sedan är självklart ett starkt polisväsende och kraftfull lagstiftning absolut nödvändiga, liksom en skola som förmår att ge unga både kunskaper och en fostran till goda medborgare.

Dessa institutioner behöver rustas för att klara dagens utmaningar. Men de kommer aldrig att räcka till för att ge oss trygghet i ett samhälle som samtidigt ägnar sig åt att frysa ut grupper av invånare.

Bara när alla grupper förstår varandras lika värde och inkluderas att verka tillsammans för samhället blir det möjligt att komma till rätta med problemen.