Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-20 22:04

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/sekulariteten-ar-ocksa-en-norm/

DN Åsikt

DN Åsikt. Sekulariteten är också en norm

Det etablerade samhället har genom sina sekulära hållningar inte klarat att formulera vad som förenar, utan mer vad som skiljer olika grupper åt. Det leder till att ytterligheter får allt starkare fotfäste, vare sig det är fråga om religiös eller politisk extremism, vardagsumgänge eller respekt för allas lika värde.

Att betrakta det sekulära samhället som en avvikelse från det religiösa och därmed som ett hot mot de värden som tron eller religionen formulerar är problematiskt. Omvänt blir sekulariteten också normerande i den stund den betraktar den religiösa eller troende människan och dess samfund som en avvikelse.

Polariteterna religion och sekularitet blir därför allt tydligare ytterligheter på en skala där samexistens och respekt tidigare kunde fungera. Det normala blir att vara sekulär i ett sekulärt samhälle.

Den pågående debatten om religiösa friskolor, böneutrop och radiogudstjänster är sannolikt ett uttryck för att det sekulära samhällets norm ska vara normerande hållning. Det innebär onekligen att personer med religionstillhörighet och tro känner sig trängda.

Inte minst politiska grupperingar med populistisk eller främlingsfientlig ideologi har underblåst avståndstaganden och attitydförändringar främst riktade mot muslimer och judar. Det är mycket allvarligt och det kommer inget gott ur detta eftersom det pluralistiska samhället och dess utveckling är under belägring av de som vill rena eller rensa landet.

En direkt konsekvens blir att det mångkulturella samhället och dess uttryck får stå tillbaka därför att grupper och förhållningssätt säga vara oförenliga, motverkande och undergrävande. Dessvärre har det politiska etablissemanget inte klarat att stå upp för det gemensamma bästa, vilket vi i dag ser resultaten av. Den invandrade tar inte i hand, de infödda betraktar de invandrade som avvikande frånstötande och som ett hot mot det bestående.

Vilka värden som förenar, vad som gör det möjligt att samexistera, har det sekulära samhället inte klarat att formulera. Och det leder till att ytterligheter får allt starkare fotfäste, vare sig det är fråga om religiös eller politisk extremism, vardagsumgänge eller respekt för allas lika värde.