Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-22 15:20

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/sifferfokus-gor-oss-dumma-och-sjuka/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Sifferfokus gör oss dumma och sjuka”

INSÄNDARE. Siffrornas logik erkänner inte verkliga problem och därför förblir de olösta. Det är som att pappersarbetet är viktigare än vad pappersarbetet berör trots att jordens klocka närmar sig midnatt, skriver Marcus Määttä.

Sanningsbegreppet har genom mänsklighetens historia förändrats. I antika Grekland var retoriken vägen till sanning, sedan kom tryckpressen och skriften, och i dag anses matematiken komma närmast det som ses som sant.

Men i alla tider har formen för en sanning varit irrelevant för dess sanningshalt. Det är därför problematiskt när ett samhälle ansluter till ett sätt att förstå verkligheten i den grad att andra synsätt inte längre accepteras.

I informationssamhället söker vi sanning genom att bryta ner allt i mätbara beståndsdelar. Men förfarandet leder till att helheten riskerar att gå förlorad. Det spelar nämligen ingen roll om matematiken stämmer när premisserna är felaktiga. När logiken och intelligensen tillfredsställs samtidigt som hjärtat förblir hungrigt.

Exempelvis har något så självklart som klockan effekten att den avskiljer tiden från mänskliga upplevelser och förvandlar dessa till mätbara matematiska beståndsdelar. Sedan 1400-talet har klockan gjort oss till tidshållare, sedan tidsbesparare och nu tidsjägare. Under processen har vi glömt av solen och årstiderna, för i en värld som består av sekunder och minuter ersätts naturens myndighet med maskinens. Det spelar ingen roll om vi lever i evigt mörker. För klockans sanning är att vi ska jobba mellan åtta och fem.

Matematiken är universums språk men den är likväl enfaldig som enskilt verktyg i vårt samhällsbyggande. Vilket alltmer visar sig när samhällsbärande funktioner utarmas. 

Det är utifrån siffrornas logik som polisen tvingas till att räkna antalet fortkörningar i stället för att utreda våldtäkter, som mediehusen fokuserar på antal klick i stället för granskande journalistik, och som sjukvården fokuserar på att behandla många patienter i stället för att bota deras sjukdomar. Kvantitet över kvalitet eftersom den senare är svår att mäta.

Konsekvensen blir att brotten ökar, folket blir dummare och människorna mer sjuka. Men sanningsenligt verkar allt stämma när chefen ska visa sin chef hur det går.

Siffrorna har ersatt tilliten till professionen med styrning mot resultatmål, som inte alltid omfattar värderingar om kvalitet och etiska överväganden. Det är även av denna anledning vi saknar svar på hur morgondagens utmaningar ska bemötas. 

Mänskligheten är väl medveten om klimathotet, men siffrornas strävan efter tillväxt är i direkt konflikt med klimatets strävan efter hållbarhet. Siffrornas logik erkänner inte verkliga problem och därför förblir de olösta. Det är som att pappersarbetet är viktigare än vad pappersarbetet berör trots att jordens klocka närmar sig midnatt.

Mycket är bättre än i antika Grekland, men samtidigt har samhället kommit att styras som ett företag. Mänskliga upplevelser reduceras till ettor och nollor och jorden vi lever på närmar sig konkurs. 

Det är inte konstigt att gemene man känner oro och tristess inför framtiden. För vad tjänar egentligen sanningens siffror till när de inte längre tjänar människan?