Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-14 08:26

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/skapa-flexibilitet-och-alternativa-vagar-i-skolan/

DN Åsikt

DN Åsikt. Skapa flexibilitet och alternativa vägar i skolan

Om vi inte kan förändra skolsystemet från grunden så att alla barns behov kan tillgodoses, menar jag att vi måste vara flexibla och skapa alternativa möjligheter som ger tillbaka barnen deras rätt att lära sig det de behöver där de bäst kan göra det.

Det är fantastiskt att det finns gratis skola, och jag tycker verkligen att alla barn borde ha rätten att få gå i skolan. Men jag tycker också att de barn som inte vill eller kan, därför att de behöver något som skolan inte kan ge dem, borde ha rätten att slippa. Helst av allt skulle jag förstås önska att det fanns en skola som faktiskt kunde anpassas till allas behov. Men så länge det inte är verklighet, föredrar jag att tala om rätten att få lära sig.

Min son är en sådan som inte passar i en skola. Det blir nog lätt så för barn och ungdomar med Aspergers syndrom. Det spelar ingen roll hur liten skolan är. Fler än fem barn, och min son tycker att det blir för mycket. Ansträngningen han måste göra för att stå ut en hel dag i andras sällskap, förstå och följa instruktioner, ja, bara det att behöva göra det läraren säger och inte det han själv vill, är enorm.

Mitt barn brukade komma hem helt slut, full av adrenalin efter att ha kontrollerat och tryckt ner sin frustration och ilska över allt han inte förstått, allt han missförstått och allt han tvingats anpassa sig till som går rakt mot hans natur.

Numera är han hemma med mig eller hos sin pappa på dagarna. Visst har det varit en omställning för oss alla. Men plötsligt är vår son en annan kille, och den relation vi har djupnar för var dag. Nej, vi hemskolar honom inte. Vi ”avskolar” honom. Det innebär att jag litar på hans kapacitet att lära sig det han vill och behöver när han vill och behöver det. Och vi som föräldrar finns där som resurs hela tiden. Detta kan vi göra därför att vi bor i flexibla Mexiko och inte i stelbenta Sverige.

Sedan vårt barn slutade skolan läser han 4-6 böcker varje vecka. På svenska. Han skriver på engelska varje dag. Vi går långa promenader på stranden och leker med hans hund. Ibland leker han med sina kompisar (en i taget, för fler än så orkar han inte med), men inte så ofta som jag skulle vilja – för han själv behöver inte socialisera lika mycket som jag. Vi handlar tillsammans (fast till marknaden åker jag ensam, eftersom han storknar av alla lukterna), lagar mat ihop och har ett fantastiskt lugnt och berikande liv tillsammans. Ingen stress. Ingen press.

Så här skulle vi inte kunna leva om vi bodde i Sverige. Mitt barn skulle vara tvungen att gå i en skola, oavsett om det var bra eller inte för honom.

Jag anser att skolplikten är odemokratisk och bygger på ett kontrollbehov (alla barn måste lära sig samma saker vid samma tidpunkt i livet och på samma ställe) och en brist på tillit (vi litar varken på att våra barn själva vet vad de behöver lära sig i livet eller på deras förmåga att lära sig det de behöver) som konstant påverkar barn med särskilda behov negativt.

Mina frågor till dem som hävdar att alla barn måste gå i skolan är många: 

Hur länge anses du som förälder kapabel att kunna stå för allt ditt barn behöver och när anses det lämpligt att staten tar över? På vilka grunder?

Hur kan du som förälder vara säker på att ditt barns behov blir tillfredsställda i skolan? Hur kan staten veta att andras barn får det de behöver i en skola?

Vilka rättigheter har en förälder? Vilka rättigheter har ett barn? Vems rätt är det egentligen utbilda barn?

Det finns inga enkla svar. Men jag vill hävda min rätt att som mamma veta bäst vad mitt barn behöver och mår bäst av.

Jag flyttade från Sverige innan jag fick min son. Jag flydde inte landet som andra föräldrar har gjort och fortfarande tvingas göra just därför att de vill leva på ett sätt som inte är tillåtet i Sverige. Men jag flyttar heller inte tillbaka, bland annat just på grund av detta. Men alla har inte den möjligheten eller lusten. Om vi inte kan förändra skolsystemet från grunden så att alla barns behov kan tillgodoses, menar jag att vi måste vara flexibla och skapa alternativa möjligheter som ger tillbaka barnen deras rätt att lära sig det de behöver där de bäst kan göra det.