Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-14 06:13

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/skolunifomer-inget-att-strava-efter/

DN Åsikt

DN Åsikt. Skolunifomer inget att sträva efter

Den japanska erfarenheten av skoluniformer lockar inte. Den svenska skolans utbildningsproblem löper djupare än så. Skoluniformer är ingen lösning – de kommer bara att förvärra de problem som redan existerar.

Johan Jäderström debatterar i sitt inlägg för införandet av skoluniformer i Sverige. Artikeln illustreras av ett foto med japanska elever i skoluniform. Det är sannolikt inte Jäderströms val, utan en ambitiös redaktörs. Icke desto mindre finns det anledning att ta upp spörsmålet ur det japanska perspektivet eftersom skoluniform är normen i Japan.

Det första problemet som uppstår är brott mot uniformsreglerna. Tonåringar vill uttrycka sig individuellt och när de tvingas bära uniform tar det sig uttryck i nedhasade strumpor, upplagda, eller invikta kjolar, oknäppta skjortknappar, upprullade ärmar och liknande. Detta kan tyckas oskyldigt, men konsekvensen för lärarkåren blir att de tvingas lägga ned mycket energi på efterlevnaden av uniformsreglerna – energi de hellre lagt på undervisningen. Svenska lärare har redan svårt att få tillräckligt med tid för undervisningen. Vill vi verkligen pålägga dem ytterligare en börda som inte är undervisningsrelaterad?

Ett annat problem, som får mer långsiktiga konsekvenser, är likriktningen som uniformerna för med sig. Eleverna skolas omedvetet in i en konformism som de senare har svårt att bryta sig ur. Generationen som växte upp efter krigsnederlaget hade inte råd med uniformer. De låg bakom den exempellösa ekonomiska tillväxt som Japan framvisade till 1991 när bubblan sprack. Generationerna efter dem, de som just trädde ut på arbetsmarknaden i slutet av 80-talet, hade däremot gått i skolor med uniformskrav. Deras oförmåga att hantera den ekonomiska krisen, landet sitter fortfarande fast i en deflationistisk ekonomi, är väldokumenterad. De har svårt för kreativa lösningar, tenderar mot apati och har svårt att acceptera annat än total koncensus.

Beror detta enbart på uniformerna? Naturligtvis inte, men de bidrar till skapandet av en likriktad miljö där avvikare ej har tillträde. Och om en idé inte avviker från det existerande är det inget annat än en upprepning.

Det är också ett misstag att tro att skoluniformer bidrar till större jämlikhet. Japan är beviset på motsatsen. Fina privatskolor lockar med skoluniformer designade av kända modedesigners och modeller som växlar med årstiderna. De kommunala skolorna däremot tvingas gå i fantasilösa kreationer året om. Skoluniformer i Sverige skulle därför kunna medföra att friskolorna får ännu ett område att profilera sig inom. När skolelever går omkring på stan är det inte ovanligt se hur de pekar finger och fnissar åt dem som går runt i påvra kommunaluniformer.

Den svenska skolans utbildningsproblem löper djupare än ett svärdshugg av den gordiska knuten. Skoluniformer är ingen lösning, de kommer endast att bre på de problem som redan existerar.