Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-23 23:00

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/skrikande-bebisar-ska-inte-normaliseras/

DN Åsikt

DN Åsikt. Skrikande bebisar ska inte normaliseras

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Ibland har jag hört andra säga att ”små barn ska skrika, det är normalt”. Det gör mig väldigt ledsen att höra. Skrik är det enda sättet för en bebis att kommunicera utåt att något är fel. Det bör således inte normaliseras.

En bebis saknar andra sätt att få sina behov bekräftade än att någon utomstående hjälper till. Det leder till ett logiskt resonemang för mig att om man inte lyssnar och bemöter behovet hos ett barn som skriker ger det skadliga konsekvenser. Ibland kanske man inte har möjlighet att bemöta barnets behov, men det innebär fortfarande inte att det bör ses som "normalt".

Jag är lyckligt lottad som har en sambo, som är expert på att läsa av vår son. Han gnäller och gnyr ofta, men han skriker sällan. I princip den enda gången han skriker är när hans behov inte går ihop med hans vilja. Till exempel när han är övertrött.

Nu vet jag att vissa kanske tänker ”men barn kan ju ha kolik”. Ja, det stämmer. Visste ni att en av de största anledningarna till kolik är mjölkallergi hos barn? Det är redan rätt vedertaget att människan har svårt att ta upp mjölk som det är.

Detta gällde även vår son som hade stora problem under sina första dagar i livet. Han skrek och skrek, blev gulare för var dag och verkade helt otröstlig. Så här hade det fortsatt om min sambo inte hade ifrågasatt barnmorskans utlåtande att hennes bröstmjölk hade runnit på men hon gjorde det, så ersättning blev det. Men problemet slutade inte där.

Vår son hade nu mer energi, la på sig vikt bättre, men han fick andra kolikbesvär i stället. ”Det kan vara så, omogna tarmar”, hävdade flera inom vården som vi mötte. Och jag trodde på dem, men inte min sambo. Hon vägrade tro att ett barn ska behöva skrika och ha ont utan att man kan göra något åt det.

Hon tog beslutet att sluta med mjölk, ägg, ost och soja i sin egen kost. Dessutom sökte hon upp en ersättning som var mjölkfri. Efter två veckor hade vi en helt ny bebis.

Tänk om vi hade förhållit oss till att det är normalt att ett barn skriker, hur många behov som inte hade tillgodosetts. Precis så ser det ut med barnen i skolan. När de inte får gehör för sina behov hittar de egna metoder att få utlopp för dem. Ibland skadliga för andra, ibland skadliga för sig själva.