Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-23 02:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/sla-vakt-om-ratten-att-hissa-prideflaggan/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Slå vakt om rätten att hissa Prideflaggan”

Prideflaggor hissade vid Stockholms stadion i samband med Pridefestivalen i somras. Foto: Vilhelm Stokstad/TT

INSÄNDARE. Slå vakt om rätten att hitta prideflaggan. Beslutet av Sölvesborgs kommun är ett steg tillbaka för hbtq-personers rättigheter i Sverige, skriver Linda Wainwright Höckerfelt och sex andra representanter för nätverket Stolta föräldrar till hbtq-barn i Stockholm.

”Vi behövs” var årets tema för Stockholm pride. I år konstaterade vi ännu en gång att nätverket Stolta föräldrar till hbtq-barn behövs – dels under Pridefestivalen, men även under resten av årets dagar.

Knappt två månader efter firandet har regnbågsflaggan, symbolen för mångfald och inkluderade som används av hbtq-rörelsen, förvandlats till ett politiskt slagträ. Den politiska ledningen av Sölvesborgs kommun hävdar att flaggan är en icke-neutral, politiskt laddad symbol och förbjuder därför flaggning med den vid kommunhuset.

Motiveringen är att man vill värna tradition. Kommunstyrelsens ordförande Louise Erixon menar att en kommun som flaggar med prideflaggan ställer sig bakom ett odemokratiskt förhållningssätt eftersom Stockholm pride sedan länge valt att inte välkomna Sverigedemokraterna.

Motiveringen är att partiet inte delar Stockholm prides värdegrund. Men anledning av detta menar nu kommunpolitikerna att Priderörelsen är både exkluderande och diskriminerande.

Priderörelsen uppstod som ett svar på diskriminerande behandling och lagstiftning. Regnbågsflaggan kom snabbt att bli dess symbol. Hur är det ens möjligt att som Sölveborgspolitikerna kalla flaggan exkluderande och antidemokratisk?

Det vi ser är en glidning i debattklimatet, precis som med flyktingfrågan. Värdekonservativa krafter tillåts styra agendan.

Dessa krafter ges medialt utrymme att definiera vad ”Pride” står för. Påståenden om Pride duggar nu tätt från de som varken är bekanta med rörelsen eller sympatiserar med den. Hör man en lögn tillräckligt många gånger kan det bli en sanning. 

Vi får aldrig glömma historien och kunskapen om hur egenmäktiga strömningar kan få ny kraft när rädsla för det okända får styra. Denna rädsla riskerar att skapa ett hårt debattklimat där vi glömmer att det i grunden är människor vi pratar om.

Debatten handlar i högsta grad om just människor, som indirekt diskrimineras av dessa utspel. De skickar en signal till hbtq-personer, unga som gamla, att symbolen för deras frihet och mänskliga rättigheter, att få vara som de är, av vissa inte är önskvärd. Så pass icke önskvärd att man väljer att ta upp frågan i en kommunstyrelse. 

Stolta föräldrar till hbtq-barn i Stockholm är ett nätverk inom RFSL, och våra systerorganisationer runt om i landet vittnar om samma sak: vi behövs. I mötet med unga hbtq-personer under prideveckan, bad vi dessa att på lappar skriva ner vad de tycker vi behövs till. På tre lappar stod följande:

”Ni behövs för att försvara och stå upp för en när andra är homo- eller transfobiska!”

”Backa aldrig, stå upp för barn och ungdomar, snälla hjälp oss! Vi behöver er!”

”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, och det ni gör är fantastiskt.”

Vårt svar till alla hbtq-barn är att vi kommer att fortsätta visa att vi finns för er, försvara er och hjälpa er. Det som händer nu är inget som vi låter gå obemärkt förbi. Att låta ett diskriminerande förhållningssätt bli normaliserat, så att vi sakta halkar tillbaka och vänjer oss vi resonemang som är homo- och transfobiska, kommer inte ske utan att vi ryter ifrån.

Sverige har tidigare varit i föregångsland inom hbtq-lagstiftning och haft en ledarposition på listan av länder som kommit långt inom hbtq-rättigheter. Men de senaste åren har antalet landvinningar för hbtq-rörelsen varit desto färre.

Andra länder har enligt ILGA Europe – en organisation som verkar för lesbiska, homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexpersoner på europeisk nivå – gått om Sverige. Vi har halkat ner till en plats som ligger strax över godkänt. Beslutet i Sölvesborg är ytterligare ett steg i fel riktning. 

Vi måste bli fler som tar debatten, vid fikabordet, vid sidan av fotbollsplanen, eller i sociala medier. Det är lätt att omge sig med likasinnade och, när det behövs, glömma hur viktigt det är att våga vara obekväm. 

I stället väljer vi ibland att ta ansvar för en trevnad, som egentligen blir obehaglig. Att stå upp för att alla får älska vem de vill och får vara som de är, det är självklart. Därmed är det inte sagt att det är den enklaste eller bekvämaste hållningen i alla situationer, men det är den enda.

Vi vill kunna titta alla hbtq-personer i ögonen när de frågar: vad gjorde ni när det gick åt fel håll i Sverige? Vi svarar: Vi stod upp för er, backade upp er, och sade ifrån.

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Rätta artikel

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt