Vuxna som förminskar och normaliserar våld och självupptagenhet bland barn lägger grunden för sexuella trakasserier senare i livet. Sluta dela upp barn efter kön och lär dem istället att vara lyhörda och empatiska.
”Blanca bjuder alla flickor i klassen på kalas”. Dessa inbjudningar känner många av oss igen och blir illa berörda varje gång. Självklart är det okej att ha kalas! Men att dela upp firandet i ”flick- och pojkkalas” skickar helt fel signaler, då lär sig barnen tidigt att flickor och pojkar inte ska leka med varandra eller blandas på kalas. Det förstärker känslan att det är skillnad på pojkar och flickor, en skillnad som är större än att vissa har snippa och andra har snopp. ¨
Genom att dela upp barn efter kön förklarar vi indirekt att barnen inte bara är just barn, utan att de förväntas ha mer gemensamt med vissa i klassen, än andra. Vi förmedlar att flickor är på ett sätt, och pojkar ett annat.
På det sättet blir flickor och pojkar främmande för varandra, och risken ökar att de ser varandra som objekt, istället för medmänniskor som vi känner för och identifierar oss med. Det är större sannolikhet att vi upplever ett avstånd med personer vi inte har en gemenskap med. På samma sätt som vi ofta är mer engagerade i ett inbrott hos grannen, än en jordbävning i Nepal.
En uppdelning mellan kön påverkar vårt sätt att bemöta barnen och skapar olika förväntningar på hur de ska vara. Flickor får generellt mer närhet, hjälp att uttrycka och sätta ord på ett brett register av känslor, och lär sig att vara lugna, omhändertagande och ansvarstagande. Pojkar däremot får höra att de är stora och starka och kan klara av och göra vad de vill. De förväntas vara aktiva, ta stort verbalt och fysiskt utrymme och uppmuntras att ta för sig och att inte ge upp.
En vanlig fras när pojkar är framfusiga eller till och med våldsamma är: ”Kärlek börjar med bråk”. Då lär sig flickor att uthärda och pojkar att det är ok att använda våld för att visa intresse. Utan närmare eftertanke godkänner, förminskar och normaliserar vissa vuxna ett beteende som skulle betraktas som sexuella trakasserier om det var vuxna som utförde liknande handlingar.
Forskning visar att killar som instämmer i stereotypa påståenden om maskulinitet är mer benägna att använda sig av våld. Genom att förstärka skillnaden mellan flickor och pojkar och acceptera killars våldsamma och självupptagna agerande, lägger vi grunden för det som senare i livet kan leda till sexuella trakasserier. Därför måste vi markera mot killarnas felaktiga beteende i tidig ålder, både hemma, i skolan och ute, närhelst vi vuxna stöter på det.
Lär istället barn ett respektfullt agerande. Att ett nej alltid är ett nej, både om det kommer från dig själv eller från någon annan. Träna barn att vara lyhörda. Om några ungar leker tafatt, kittlas eller skojbråkas: hjälp dem att stämma av om alla verkligen tycker att det är roligt, eller om någon känner sig tvungen att ställa upp på leken. Uppmuntra barnen att tolka ansiktsuttryck och gester; ser kompisen glad ut? Och att fråga om du är osäker; ”Vill du att vi fortsätter jaga dig?!”
Till sist, sluta dela upp barn i flickor och pojkar i tid och otid. Blandade barnkalas är såklart inte hela lösningen, men en början för att minska risken för sexuella trakasserier senare i livet.
