Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-17 00:02

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/snedvriden-medierapportering-fran-qatar/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Snedvriden medierapportering från Qatar”

Foto: Oliver Weiken

INSÄNDARE. Rapporteringen från friidrotts-VM i Doha har varit så onyanserad att det verkar som att man gemensamt bestämt sig för att under inga omständigheter omnämna Qatar i positiva ordalag, skriver Maja Kinnemark, boendes i Qatar.

Eftersom jag sedan 13 år tillbaka är bosatt i Qatar har jag funderat på hur svenska medier rapporterade ifrån friidrotts-VM i Doha. Visst har man rätt i att Qatar är en diktatur där människor i praktiken värderas olika och där yttrandefriheten är begränsad, men nyanserna i Gulf-regionen verkar gå svensk press helt förbi. 

DN:s rapportering från Doha har varit så onyanserad att det verkar som att man gemensamt bestämt sig för att under inga omständigheter omnämna Qatar i positiva ordalag. Det blir ju snett åt andra hållet. Ungefär på samma vis som när den lokala tidningen Gulf Times okritiskt hyllar Qatar och varje initiativ av den sporttokige unga emiren. 

Qatar är ett litet progressivt land i regionen. Qatar är inte Saudi, utan en i sammanhanget relativt liberal utpost som etablerat sin egen kritiskt granskande tv-kanal Al Jazeera. Modellerad efter BBC och ständigt närvarande i rapporteringar ifrån CNN, BBC och SVT. 

Al Jazeera är den enda kanalen på plats i Palestina och Yemen. Utan Qatars medverkan skulle inte resten av världen få se eller höra ingående rapportering och analyser ifrån den delen av världen. Det kan vi tacka den gamla emiren för, som plöjde ner oljepengar och förverkligade sin dröm om ett granskande mediahus i Mellanöstern. 

Utan Al Jazeera skulle världens förståelse av det konfliktfyllda området halta än värre.

DN:s rapportering från friidrotts-VM målar upp en bild där allt som är bra bara är en effekt av mutor och underbetalda arbetare som arbetar ihjäl sig. När man lusläser DN-sportens Johan Esks krönika framgår det att rykten om mutor är just rykten. Inga bevis för några oegentligheter finns, man kan inte ens peka på en specifik situation utan skriver bara svepande i insinuanta ordalag om mutanklagelser. 

Att det inför fotbolls-VM 2022 byggs åtta nya solcellsdrivna arenor med noll koldioxidavtryck är bara ohållbart i ett så litet land som Qatar, och att den nya tunnelbanan leder raka spåret ända fram till arenorna är bara en effekt av slavarbete. 

En del av kritiken går i princip ut på att Qatar är för litet för att arrangera fotbolls-VM, och jag kan inte låta bli att undra på vilket sätt det är negativt att det som mest endast skiljer 55 kilometer mellan arenorna. Ur ett hållbarhetsperspektiv måste det vara optimalt med ett så förtätat mästerskap.

Jag har egentligen ingen vilja att försvara besluten att förlägga mästerskap av olika former i Qatar, men tonen i DN är tjurig och okunnig. Inte någonstans nämns den sedan 2017 pågående blockaden emot Qatar.

Jag tror att mycket av kritiken härrör ur en besvikelse över de låga publiksiffrorna under friidrotts-VM. När jag och min 9-åriga son var en del av den halvtomma läktaren på Khalifa Stadium för att heja fram stavhopparen Armand Duplantis träffade vi en grupp hängivna svenska fans som varit på plats på alla(!) friidrotts-VM sedan 1985. 

De undrade varför det inte gick att se någon friidrott hemma på hotellets tv. Senare fick jag reda på att Abu Dhabi före 2017 köpt rättigheterna att sända, och i och med blockaden valde man därför att inte sända alls. Det lokala produktionsbolaget här i Qatar skickade mängder av material till det tidigare broderlandet, men bara minutlånga höjdpunkter sändes - och då utan att nämna Doha. 

Så Qatar kunde inte visa sitt eget VM för sin egen befolkning, eller någon annan i regionen. Utländska medier dissade Qatar som värdland på grund av de låga publiksiffrorna. Besökare ifrån alla blockerande grannländer var välkomna till VM, men en qatarisk stämpel i passet innebär stora problem i Saudi, Abu Dhabi, Bahrain och Egypten.  

Man får gärna kritisera Qatar för hur landet låter utländsk arbetskraft utnyttjas på byggarbetsplatser och som hemhjälp. Men mycket av den medierapportering jag tagit del av på senare tid spekulerar på tomgång utan ansats att vilja lära sig om den andre. Man skriver snarare det man tror folk vill läsa.