Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-20 20:41

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/spadbarnets-utveckling-av-anknytning-till-omsorgspersonerna/

DN Åsikt

DN Åsikt. Spädbarnets utveckling av anknytning till omsorgspersonerna

Barnets anknytning är en komplex affektiv och neurobiologisk utvecklingsprocess.

Jag är helt inne på Ulrika Ernviks linje. Men frågor man kan ställa är varför späd- och det tidiga småbarnet är så sårbart.

Här ska jag ge tre korta svar. Det första är att barnet föds så alldeles prematurt. Efter nio månaders graviditet har det en hel del fosterutveckling att ta igen. Den välkände evolutionsforskaren Richard Leakey menar, med tanke på människans hjärna/kroppsindex, så borde kvinnan ha en graviditetsperiod på 21 månader.

För det andra, liksom barnet föds med en uppsättning reflexer, så föds barnet med ett antal – nio enligt den banbrytande affektforskaren Silvan Tomkins – biologiskt givna affekter. Om detta visste redan Charles Darwin 1872: "Rörelserna via [affekt]uttrycken i ansiktet fungerar som medlet för den första kommunikationen mellan moder och spädbarn; hon ler uppmuntrande och leder med det spädbarnet in mot rätt väg, eller rynkar bekymrad pannan." De medfödda affekterna är det mest smittsamma barnet har för att kommunicera, inte minst via ansiktet och blicken, med omsorgspersonerna från födelsen.

För det tredje, numera vet vi via hjärnforskaren Alan Schores böcker, vad som gäller för den yttersta neurobiologiska regleringen av barnets anknytnings- och relationsprocess. Den sker via banor mellan ett område i främre pannloben och en struktur (amygdala) i limbiska systemet eller känslohjärnan. Banorna benämns av hjärnforskaren Antonio Damasio "själva konvergenszonen för affektreglering". Den zonen finns inte utvecklad vid barnets födelse. Banorna utvecklas under barnets tre första levnadsår. Det sker via en första tillväxtspurt vid 10-12 månader, en andra 16-18 månader. Hur har man kunnat avgöra det? Jo, genom att utnyttja de alltmer förfinade metoderna för hjärnavbildning.