Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-18 17:56

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/stall-hardare-krav-pa-tjockisar/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Ställ hårdare krav på tjockisar”

Foto: Gorm Kallestad/TT

INSÄNDARE. Sjukvården måste ställa hårdare krav på tjockisar. Dyra fetmaoperationer genomförs utan ordentlig uppföljning, skriver Michael Fridebäck och Alexander Sima.

I dag behandlas övervikt helt fel. Vi behöver se på övervikt efter vad det faktiskt är, ett missbruksproblem.

Men när tjockisar försöker ta tag i sitt missbruk sviker samhället. Jag har varit kraftigt överviktig i halva mitt liv och har använt alla tjockis-ursäkter som finns. I dag hjälper jag andra att ta tillbaka makten över sina liv och blir frustrerad över hur samhället fortsätter att svika. 

Att leva som tjockis är inte lätt. Du kan sluta dricka alkohol eller att ta droger men det går ju inte att sluta äta helt.

I vardagen matas vi med reklam och intryck som gynnar missbruket. Sockerstinna produkter är billiga och lättillgängliga.

I samhället finns åsikter om att övervikt är enkelt att bryta. Det krävs ju bara att du slutar äta och börjar träna. Personliga tränare och förståsigpåare sitter gärna i tv-soffor och erbjuder sina träningsprogram, nya dieter och enkla knep. ”Det är ju bara att göra det!”

När tjockisen börjar ta tag i sin ohälsosamma livsstil uppmuntrar personer i omgivningen till fortsatt missbruk: på fikaraster, födelsedagar och middagsbjudningar. ”Visst kan du göra ett undantag, bara den här gången!” Hur ofta får en nykter alkoholist höra att det går bra att dricka en drink, bara den här gången? 

Kraftigt överviktiga medicineras med insulin, smärtstillande medel och olika former av antidepressiva preparat för att lindra symtomen som uppstår av fetma. Men inget av detta behandlar orsaken.

Ett allt vanligare ingrepp är gastric bypass-operationer. Detta innebär att magsäcken helt eller devis kopplas bort och gör att man inte kan äta lika mycket. Det är en effektiv metod mot fetma, men botar inte missbruket.

Hur kan man få göra en sådan operation utan att sjukvården ställer krav på att tjockisen samtidigt genomgår kompletterande behandling? Hur många klarar sig nyktra eller drogfria utan uppföljning som samtalsterapi, gruppstöd från andra i samma situation? Sjukvården hanterar överviktssjukdomar med att dämpa symptomen för enorma belopp av skattemedel, utan att ta ansvar för varken kostnader eller patienternas hälsa.

Läkare skriver ut mediciner i stället för att hänvisa tjockisar till mental träning och ändrade levnadsvanor. Effekterna blir att tjockisar kan fortsätta sitt missbruk utan att känna av kroppens skrik efter hjälp.

Rapporter från bland annat Folkhälsomyndigheten visar att det finns ett samband mellan övervikt och psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa som ångest leder ofta till olika typer av destruktiva beteenden.

Matmissbruk är ett av de vanligaste. Lika ofta kan övervikten i sig skapa ångest och psykiska besvär som gör att det är ännu viktigare att tjockisen får rätt hjälp och stöd. 

Barn till föräldrar med matmissbruk ärver ofta de dåliga vanorna från föräldrarna. Övervikt och stillasittande blir normaliserat och kunskapen om vad som faktiskt är hälsosamt försvinner hos nya generationer. 

Med ökade kunskaper om övervikt dess kopplingar till psykisk ohälsa skapar vi ett hälsosammare samhälle där missbruket tas på allvar. Men vi måste våga ställa krav på enskilda individer, på föräldrar till överviktiga barn och på sjukvården för att bryta den onda cirkeln.

Mental träning, bra kost och ett förändrat beteende är grunden för att bryta övervikt. Det tar inte många veckor med bra kost och motion innan diabetes typ 2 är botad. Det enda som saknas är att sjukvården vågar ställa krav och satsa på rätt stöd.

Det är individens eget val att göra en förändring och ta tag i sina problem. Det är individen som måste sluta med sina tjockis-ursäkter som ”jag har inte tid att träna, ”jag har inte råd att äta bra mat”, ”jag har ont och kan inte just nu”.

Men när individen väl tar ett beslut, då ska samhället finnas där med rätt redskap och stöd.

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Rätta artikel

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt