Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-17 19:20

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/strack-pa-er-larare-och-gor-som-ni-tycker-ar-bast/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Sträck på er lärare – och gör som ni tycker är bäst”

Foto: Lotta Härdelin

Detaljregleringen och efterföljande tillsyn har gjort skolan ängslig. Rädslan för att göra fel har övertrumfat modet att göra rätt. Det är dags för lärarna att sluta acceptera detta och göra det som ni tror är bäst för eleverna, skriver forskaren David Ryffé.

Rätta artikel

I min roll som forskare kring den rättsliga styrningen av den svenska skolan är det framför allt två saker som jag reagerar på. Det ena är hur många motsägelsefulla regler och bakomliggande ideologier som trängs ifråga om skolväsendet, det andra är hur rädslan för att göra fel har övertrumfat modet att göra rätt.

Idén med en sammanhållen grundskola för (i princip) alla barn är starkt ideologiskt präglad. Dels är syftet att skapa lika förutsättningar oavsett socioekonomisk bakgrund, dels är syftet att säkerställa att en så stor del av befolkningen som möjligt anpassas till fortsatta studier och till arbetsmarknaden. 

Ideologiskt är skolan allt sedan arbetarrörelsens framväxt till lika delar kollektivistisk och individualistisk. Ur styrningshänseende har detta fungerat bra så länge skolan styrts med så kallad ramlagstiftning där en stor del av beslutsfattandet låg hos den pedagogiska professionen. Sådan styrning präglas av tillit till lärare och skolledare. 

Successivt har dock de individualistiska inslagen kommit att ta över, både vad gäller lagstiftning och pedagogisk praktik. Mer individuella hänsyn fordrar mer detaljerad lagstiftning, vilket samtidigt kringskär det pedagogiska friutrymmet. Det blir då svårare att tillgodose de individuella hänsyn regleringen hade till syfte att säkerställa, vilket utgör en paradox.

En rektor eller lärare kan i dag tvingas till beslut där de måste välja mellan individ och kollektiv och där beslutet, oavsett vilket det blir, leder till att motstående hänsyn får ge vika. Skolans nuvarande styrningslogik, som bygger på detaljreglering och efterföljande tillsyn – med fokus på brister snarare än på det som fungerar bra – lägger grunden för en förrättsligad syn på den pedagogiska praktik som varje dag har att kompensera för en stor variation av barn och deras olika behov. Det blir viktigare att göra det rättsligt rätta än det pedagogiskt rätta. Därför har vi fått en i hög grad ängslig skola.

I valet mellan kollektiv och individ är alla förlorare. För varje ny regel läggs ytterligare börda på rektorer och lärare, vars tid är knapp redan som det är. Det har i det närmaste blivit en folksport att klaga på skolan, där alla är experter eftersom de en gång har gått där. Alla värnar sitt eget perspektiv eller ser efter sina barns behov, men vem ser till alla barns bästa och vem bryr sig om den hårt ansatta lärarkåren?

Det är med juridiken som med etikettsregler – när man känner till vad som förväntas och de konsekvenser som kan följa vet man när man bryta mot vilka regler. Eftersom det saknas obligatorisk utbildning för pedagoger i de rättskonstruktioner som gäller för skolan är det inte konstigt att lärarkollektivet i tysthet accepterar rättskonstruktionens rävsax och spott och spe från allmänheten. 

Som rättsvetare med insyn på skolans område tar jag på mig ansvaret för att säga att det för lärarkåren är dags att sluta acceptera detta, att sträcka på ryggen och med berått mod fatta de beslut som ni tror är bäst för eleverna, för skolan och för att ni ska orka. Oavsett vad de bitvis fyrkantiga reglerna säger.

Svensk skola står starkare än vad rapporteringen gör gällande. Och den kommer att bli än bättre om lärare och rektorer får ta större ansvar för en anpassning till de lokala förutsättningar som finns vid just deras förskola, skola eller gymnasium. Det skolan och professionen framför allt behöver är tillit.