Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-18 01:33

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/sverige-maste-ta-ledningen-i-klimatarbetet/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Sverige måste ta ledningen i klimatarbetet”

Klimat- och miljöminister Isabella Lövin (MP) vid klimatkonferensen i FN-högkvarteret i New York i lördags. Foto: Pontus Lundahl/TT

INSÄNDARE. Det som världen borde gjort de senaste 40 åren ska nu göras på drygt åtta år. Sverige måste ta ledningen i arbetet för att stoppa klimatkrisen, skriver 85-årige Jan Uddbom.

 ”Än är det inte för sent” är en fras jag hört år ut och år in utan att någon sänkning av koldioxidhalten i atmosfären skett. Den globala temperaturen är nu cirka 1,2 grader högre än den var före industrialiseringen.

Fossila bränslen som olja, gas och kol svarar fortfarande för merparten av elproduktionen till uppvärmning av byggnader, industrin och transporter.

Vetenskapen har i decennier varnat för den globala uppvärmningen utan genomslag hos politikerna förrän nu - kanske!?

Varför pumpar Norge upp olja utanför sin kust? Svaret är enkelt – pengar. Norge är ett av världens rikaste länder tack vare oljan. Samma sak gäller Ryssland som är starkt beroende av olje- och gasinkomster.

Danmark som inte har någon vattenkraft och kärnkraft och tidigare helt förlitat sig på olja kommer, om allt går som de tänkt, att vara fri från fossil energi redan 2025.

När Fukoshima-olyckan inträffade i Japan 2011 beslutade Tyskland att sluta använda kärnenergi, vilket innebar en ökad användning av kol. Resultatet är en ökad produktion av växthusgaser.

Rädslan för en kärnkraftsolycka var större än rädsla för klimatförändringar. Det borde ha varit tvärtom.

Den 4 november 2016 trädde det globala klimatavtalet från Paris i kraft. Det borde ha kommit långt tidigare, men svårigheterna att nå fram till detta avtal speglar sig i att det tog närmare fem år att utarbeta.

På det extrainsatta klimatmötet i New York uppmanade FN :s generalsekreterare António Guterres världens ledare att sätta på sig spikskorna för att nå klimatmålet. Kunskapen finns, men takten måste öka, annars finns risken att det är för sent.

Det världen borde gjort de senaste 40 åren (efter oljekriserna 1973 och 1979) ska nu göras på drygt åtta år. Att Greta Thunberg uppmärksammas världen över tyder på ett uppdämt behov och krav på politisk vilja. Det har varit för mycket snack och för lite verkstad.

Pengar har suttit i högsätet, klimatet har kommit i andra hand. Om politikern hade kommit till insikt för 20 år sedan om hur klimatet kommer att förändras om ingenting görs hade mycket varit vunnet.

Att president Donald Trumps okunnighet (?) och uppenbara ovilja till att minska växthusgaserna i USA är en gåta. Detta till skillnad från Kina som under lång tid gjort stora ansträngningar att minska dem.

Greta Thunbergs ilskna tal i FN kanske kommer att visa sig avgörande för människans framtid. Det hon åstadkommit är mer än beundransvärt.

Det görs mycket i Sverige för att komma bort från beroendet av olja, men mycket återstår. Vätgas och bränsleceller är sakta på frammarsch i likhet med solceller och vindkraft. Säker och småskalig kärnenergi kan vara en kortsiktig lösning för att långsiktigt klara omställningen till förnybar energi.

Jag tycker att Sverige, som António Guterres uttryckte sig, ta på sig spikskorna, öka takten, ta täten och visa världen att det inte är för sent och att det dessutom är samhällsekonomiskt fördelaktigt.

Läs mer: DN:s temasida om klimatet