En formell och tydlig exkludering av SD betyder inte att vi inskränker vår demokrati, utan bör snarare ses som en garanti för vår demokratiska frihet.

Demokratibegreppet går att se ur två aspekter. Dels ett majoritetsperspektiv där majoriteten i teorin ska ha rätt att inskränka på minoritetens frihet, dels ur ett liberalt frihetsperspektiv, där majoritetsbeslut som inskränker på minoritetens frihet per definition är odemokratiska. Eftersom SD:s politik vill inskränka andras frihet är det inte odemokratiskt att stänga ute partiet.

SD står inte för det vi i dagligt tal kallar demokrati. Partiet vill medvetet inskränka de mänskliga rättigheterna, den värdegrund vår demokrati vilar på och är ett tydligt rasistiskt parti som förespråkar en rashierarki, där ’ras’ främst får näring ifrån kultur i stället ifrån biologi. Läs deras principprograms ord om ”nedärvd essens”, en omskrivning för rasbiologins principer, som jag skrivit tidigare om i ett inlägg på DN Åsikt.

Det är ett parti som framhåller ”majoritetens tyranni” och tydligt föraktar den liberal-demokratisk utgångspunkt som värnar om människans universella rättigheter. SD accepterar inte de villkor som gör demokratin som vi känner den möjlig.

När högerpopulister, med en rasistisk och tribalistisk ton, tar sig in i riksdagen via demokratins fundament, det fria valet, uppkommer ett tydligt dilemma.

Deras idéprogram exkluderar de värden, människors lika värde, synen på friheter och rättigheter som inbegripits i demokratibegreppet efter andra världskriget. Kan demokratin överhuvudtaget berättigas och existera med en frånvaro av dessa värderingar? Svaret är nej!

I ett demokratiskt samhälle fungerar det så att även om en person eller grupp missgynnas av ett beslut, så måste beslutet ändå accepteras. Denna utgångspunkt är en förutsättning för att vi inte ge ska vika för icke-demokratiska metoder och partier. Om utgångspunkten är demokratisk, och om en tillfällig minoritet inte skulle få sitt intresse tillgodosett, så befinner de sig fortfarande i en demokratisk process där den tillfälliga majoriteten är beredd att göra detsamma gentemot den tillfälliga minoriteten.

Även om ett beslut inte gagnar ens intressen så är följaktligen accepterandet av detta ett sätt att skydda sig själv från att bli utsatt för en oönskad behandling som bryter mot demokratins villkor.

SD accepterar inte dessa grundläggande premisser, vilket medför att SD i majoritetsställning innebär något helt annat än när övriga partier har majoritet. SD som majoritet kan innebära att minoriteten inte längre har möjlighet att återfå majoritetsställningen, eftersom SD värdesätter sina egna intressen högre än den demokratiska processen. SD:s värdering av demokratin blir följaktligen problematisk om makten ska delas med folket.

Att SD är rasistiskt och förvaltar en fascistisk idétradition är tydligt. Det finns flera tydligt utmärkande drag hos partiet. Ett är den falska altruismen, som innebär att den aggressiva fiendskapen gentemot andra folk, tydligast mot muslimer, mildras genom att uttrycka kärlek mot svenskar. Ordet ”Sverigevänner” används i detta syfte.

SD:s särskiljande rasism handlar om en rätt till en distinkt kultur som inte medger blandning av olika folk, en blandning som enligt dem oundvikligen antas leda till konflikter. Vid blandning kommer den egna kulturen att skadas eftersom en inblandning av utomstående folk, framförallt icke-européer, är av sämre ”essens” enligt SD. Tydligast blir detta om man studerar deras retorik visavi folk från Nordafrika och Mellanöstern. Ingen kan ha missa deras retoriska ”vi mot dem”.

Deras rashierarkiska idéer skiljer sig inte mycket från de föreställningar som andra världskrigets icke-demokratiska rörelser stod för. I en verklighet som präglas av globalisering blir det ytterst problematiskt när SD vill para ihop rashierarki med sin tvivelaktiga och förenklade syn på demokrati.

En förutsättning för verklig demokrati är att alla medborgare har samma värde. I SD:s Sverige har inte ens de svenskar som står kritiska samma värde som de som står lojala gentemot SD:s idévärld. Det är därför ord som ”förinta” (aktuellt i dagarna) faller i god jord hos dem som står lojala inför SD:s principprogram.

Vill vi värna och utveckla demokratin i den riktning den tagit efter andra världskriget är ett exkluderande av SD enda vägen. Det är både farligt och naivt att inkludera dem, påbörja ett samarbete och normalisera deras idévärld. Den vägen leder bara till en auktoritär hierarki utan de värderingar som byggt vår demokrati stark och inkluderande.

Det handlar inte om att förbjuda åsikter, tankar eller känslor, utan om att skydda medborgarna från illegitim maktutövning som med säkerhet leder mot det auktoritära och totalitära. På lång sikt ger en formell exkludering av icke-demokratiska rörelser en fördjupad och utvecklad demokrati.