Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-17 08:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/synen-pa-barns-avvikande-beteende-ar-foraldrat/

DN Åsikt

DN Åsikt. Synen på barns avvikande beteende är föråldrat

Foto: Alamy

Många barn och unga får sina svårigheter feltolkade och blir inte bemötta på rätt sätt. Vi måste tolka deras beteende på ett mer nyanserat sätt – och på så vis undvika att ingen behöver drabbas på samma sätt som i ”Fallet Josefine”.

Det är med sorg i hjärtat som vi har tagit del av rapporteringen i medierna av det som har kommit att kallas ”Fallet Josefine”. En flicka som vid 13 års ålder har placerats på mer än 30 olika ställen runt om i Sverige. Och som nu enligt uppgift lever bakom pansarglas i ett eget hus på grund av att hon upplevs som starkt självdestruktiv (och farlig för andra). En flicka som mår fruktansvärt dåligt och tycks ha gett upp hoppet om att få hjälp.

Vi som skriver detta känner inte flickan. Vi har inte tagit del av materialet bakom den rapportering som har beskrivits och vi vet inte exakt hur alla turer har gått när det gäller placeringar, kontakter med BUP, socialtjänst med mera.

Men som kliniska psykologer med lång erfarenhet av att möta barn och unga så känner vi tyvärr igen vissa delar i beskrivningen av ”Josefine”. Det vi framför allt känner igen, och som starkt oroar oss, är den kunskapssyn som tycks genomsyra tolkningen av de beteenden som ”Josefine” uppvisar. En kunskapssyn som bäst kan beskrivas av orden antingen – eller. Antingen far ett barn illa hemma, eller så har barnet någon diagnos. Eller trauma. Denna föråldrade syn på problemskapande beteende leder till onödiga missförstånd som i värsta fall slutar som i fallet Josefine.

Josefine uppmärksammas redan som ettåring, och placeras utanför sitt hem. Av det som framkommer i medierna grundas placeringen bland annat på beteendeobservationer av Josefine.

Att bedöma hur ett barn har det hemma bara utifrån beteendeobservationer är ett riskfyllt, i princip omöjligt, uppdrag. Ett litet barn kan uppvisa beteende som inte anses ”typiska” av en massa olika orsaker. Inte sällan beror det på medfödda orsaker som gör att barnet inte samspelar och reagerar på sin omgivning på samma sätt som ett mer typiskt barn i samma ålder.

I fallet Josefine visar det sig att hon som 13-åring får en autismdiagnos. Man har misstänkt detta tidigare, men inte fastställt diagnosen förrän Josefine har hunnit bli 13 år. Och under resans gång har Josefine utvecklat en lång rad av destruktiva beteende som kanske hade kunnat undvikas. Om beteendet tolkades mer utifrån ett ”både-och-perspektiv” än ett ”antingen-eller”. Båda egna svårigheter och behov av mer stöd i hemmet, till exmpel.

Autism är en allvarlig utvecklingsavvikelse som bland annat innebär att man tolkar och uppfattar omgivningen annorlunda än om man inte har autism. Att ha autism innebär ofta att man är mer lättstressad inför olika situationer i tillvaron, som kravet på att behöva samspela med andra, som att stå ut med förändringar, som att behöva ta in många olika sinnesintryck på en och samma gång. Har man autism mår man ofta bra av förutsägbarhet, människor som förstår hur man vill samspela och en avskalad miljö där man kan ta in omgivningen i lugn och ro. Josefine tycks under åren fått precis tvärtom.

Vi som skriver detta ser dock att många barn och unga, och framförallt många unga flickor, missas och får sina svårigheter feltolkade och missförstådda. Många flickor med autism får gå genom hela sin uppväxt utan att bli bemötta på rätt sätt.

Kunskapen om utvecklingsavvikelser och hur de kan yttra sig, både hos flickor och pojkar, behöver öka inom samtliga områden i samhället, inte minst inom socialtjänsten, men även inom BUP, HVB-hem, familjehem med flera. Ett nationellt centrum för utvecklingsavvikelser borde inrättas.

Kunskap och ett mer nyanserat sätt att förstå och tolka barn och ungas beteende leder förhoppningsvis till att vi aldrig mer behöver läsa om fall som Josefine. Det är inte värdigt ett modernt välfärdssamhälle.

Maria Bühler, leg psykolog/specialist i neuropsykologi

Terése Österholm, leg psykolog

Axel Chipumbu Havelius, leg psykolog

Annica Kosner, leg psykolog

Annika Kylberg Johnsson, leg psykolog

Stina Hindström, leg psykolog

Ulla Thorslund, leg psykolog

Stefan Boström, leg psykolog