Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-18 20:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/ta-bort-tiggarnas-mojlighet-att-panta-burkar/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Ta bort tiggarnas möjlighet att panta burkar”

Rumänske Marius befann sig 2013 i Stockholm och pantade burkar för att överleva. Foto: Roger Turesson

INSÄNDARE. Ta bort tiggarnas möjlighet att panta burkar. Låt bara personer som har svenska bankkort använda maskinerna i livsmedelsbutikerna, skriver Stella Marklund.

Jag skulle bli väldigt glad om jag inte längre behövde konfronteras av tiggare. Jag har fått ”träna” under jul- och nyårshelgerna på att uppleva hur just denna underbara verklighet skulle kunna se ut (de är åter i sina hemländer för att hälsa på familjen, tillbaka från sina utlandsjobb).

Däremot tycker jag att ett uttalat tiggeriförbud verkar grymt – jag har alltid lite gråtmilt tänkt att det vore fel att ta bort denna sista återstående inkomstmöjlighet. Jag tror att det finns ett annat sätt att stävja tiggarnas verksamhet.

Jag föreslår att vi riktar in oss på att ta bort dem från pantmaskinerna i livsmedelsaffärerna. Under senvåren förra året lämnades detta förslag in i skriftlig form till ett par riksdagspartier som står bakom januariavtalet.

Min tanke är att pantmaskinen skulle vara en apparat med låsbarhet för varje kund genom att dess användare skulle ”legitimera” sig inför den. Förslaget innebär att man skulle använda bankkortet, som åtminstone nio av tio användare av pant­maskin redan är försedda med, och att pantmaskinstillverkaren (enligt lag, branschsamverkan eller liknande) förser varje pantmaskin med en dosa där kunden först sticker in sitt bankkort och sedan knappar in en kod (koden ska inte vara samma som till bankomaten). Blir koden rätt – precis som i bankomaten – ska maskinen ”starta” och användaren kunna mata in sin pant.

Det är en teknisk fråga att förse bank med möjlighet för en separat, fristående kod – att nyttja i pantmaskinen – men jag tror mig veta att det är tekniskt möjligt. Utländska turister skulle därmed inte kunna använda returpantsystemet, men denna nackdel kan ses i ljuset av att många kanske redan avskräcks besöka oss på grund av det omfattande tiggeriet.

Tiggare som vistas här har vare sig bankkonto eller uttagskort. Jag tror ingen av dem skulle kunna komma i fråga för att bli kund i en bank där avsaknad av giltig legitimation är ett av hindren. Skulle ändå så vara fallet, får vi ju med detta ändå en bättre kontroll över det problem de utgör från myndighetshåll.

En utvecklingsmöjlighet för det kombinerade ”pant- och bank­kortet” som affärerna möjligen också skulle vilja se genomförd vore att genom uppkoppling till banksystemet i returpantmaskinen direkt kunna sätta in kundens pantpengar på det konto som bankkortet är kopplat till. Vore det inte underbart för affärerna att slippa hantera alla dessa remsor och småbelopp? För att inte tala om kunderna!

Avslutningsvis, jag är ledsen att säga det, men jag vill inte se de här människorna här. Som ensam kvinna, visserligen utbildad akademiker men nu relativt sett i ett låglönejobb, känner jag att jag befinner mig på ett sluttande plan när jag ser dessa individer göra sitt enahanda jobb och jag blir rädd att jag en gång – om denna vidriga möjlighet att förtjäna sitt levebröd får finnas kvar – också ska kunna hamna där när möjligheten finns och visas för oss så tydligt varje dag (utom just nu under jul- och nyårshelgerna då, förstås).

Jag ber vänligen alla inblandade aktörer se till att tiggarna får åka hem.