Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Åsikt

Ta tåget till Paris – men var beredda på bekymmer

Ett tyskt och ett franskt tåg på resans mål Gare de l'Est i Paris. Foto: TT
Ett tyskt och ett franskt tåg på resans mål Gare de l'Est i Paris. Foto: TT

Att ta tåget till Paris, det miljömässiga valet, har blivit otroligt svårt och dyrt. Varför har politikerna tillåtit detta miljömässiga haveri för transportpolitiken? Nu krävs snabba beslut om förbättringar.

Om några veckor är det dags för den stora FN-konferensen om klimatfrågor i Paris. Som miljömedvetna politiker kommer våra folkvalda säkert att välja det ekologiskt bästa färdsättet: tåget. Därför vänder jag mig direkt till er, politiker: Ni bör förbereda er på en del praktiska bekymmer. Jag kan berätta för er om min senaste tågresa dit.

Jag hade tänkt börja resan från Södertälje med Snälltåget, ni vet det där trevliga tåget med riktig restaurangvagn. Tidigare år har jag åkt på morgonen, tagit sovvagn genom Tyskland och varit i Paris morgonen därpå. Nu såg jag att om jag åkte 09.52 från Södertälje så kom jag 15.48 till Köpenhamn. När går då tåget därifrån till Tyskland? 15.45! Tre minuter tidigare! Synd.

Då tar jag nästa tåg från Köpenhamn, tänkte jag. Fast då finns ingen sovvagn. Byten i Hamburg, Köln och Frankfurt mitt i natten. Framme i Paris 09.50, tämligen utmattad. Fyra byten och ingen sömn.

Men skam den som ger sig. Om man skippar snälltåget och åker tidigare från Södertälje? Går jag upp i ottan och åker 06.39 är jag i Köpenhamn 11.24, med gott om tid för tåget 15.45. Drygt fyra timmar närmare bestämt. Inte så bekvämt det heller. Bytet i Hamburg är ok (36 min), men att vänta på perrong i Göttingen, Offenburg och Strasbourg mitt i natten är ingen höjdare. I synnerhet inte med bagage. I Göttingen skulle jag bara ha 7 minuter på mig att byta!

Om jag i stället åkte ännu tidigare från Södertälje? Stiger jag upp halv fem kan jag ta tåget 05.39 från Södertälje Syd. Då är jag framme i Paris 08.51 dagen därpå efter byten i Hamburg (8 minuter!), Koblenz, Luxemburg och Metz. I Luxemburg skulle jag få vänta mellan halv ett och halv sex på natten. Sex byten varav ett chansartat och halva natten i väntsal. Lockande, eller hur?

Jamen om man åker litet senare från Köpenhamn? Jag får se några nya städer men det saknas inte risker. Byten i Fredericia (20 min), Hamburg (12 min), Fulda (4 min!), Frankfurt (6 min) och av i Mannheim 23.48. Därifrån tåg mot Kaiserslautern. Där får jag vänta tre timmar från 01.34 innan resan går vidare med byten i Saarbrücken, Forbach och Metz innan jag är i Paris 08.50. Den här ”förbindelsen” som Deutsche Bahn föreslår känns rekordartad: nio byten varav tre högriskprojekt.

Nu släppte jag idén på nattåg genom Tyskland. Kanske nattåg genom Sverige i stället?

Också här visar sig resan vara ett högriskprojekt, med korta byten i både Köpenhamn och Hamburg. Missar man ett tåg väntar en avgrund av förlorade biljetter och nya svårigheter/övernattningar. För nervöst.

Det får ändå bli nattåg. Men inte till Paris utan till Schweiz! Det visar sig att Deutsche Bahn sedan december förra året inställt alla sovvagnar som går mot Paris. Man måste åka till Schweiz för att komma till Paris! Inte heller det är problemfritt. För att slippa riskabla byten måste gå upp vid halvfemtiden på morgonen för att åka 05.39 från Södertälje. Då får man en och en halv timme i Köpenhamn, drygt fyra timmar att njuta av de sunkiga kvarteren runt Hamburg Hauptbahnhof och mellanlandning i Schweiz – men åtminstone ingen risk att missa något byte.

Det blir till sist den enda möjligheten att åka till Paris med rimliga marginaler och utan extra hotellövernattning.

Det billigaste av alla dessa resealternativ ligger på drygt tre tusen kronor för enkel resa. Det bekymrar förstås inte politiker som får den betald, men vi andra är inte så lyckligt lottade. En resa som nu tar mig 30 timmar i stället för 22, så sent som förra året. För att inte tala om den tid då europeiska tågbolag kunde samarbeta, och det fanns direktvagnar från Sverige till kontinenten! I klarspråk: det nuvarande europeiska tågnätet är en skandal.

Privatisering och ”fri konkurrens” i stället för systemtänkande är ovanligt enfaldigt när det gäller spårbunden trafik. Och framför allt: hur var det med miljöaspekten? Hur har ni politiker kunnat låta det gå så långt? Vad ska ni göra åt saken? Något att fundera på medan ni förbereder resan till Paris.

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.