Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-16 04:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/tiggarna-far-allt-mindre-kontanter-och-svalter/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Tiggarna svälter – får allt mindre pengar”

Tiggare en regnig höstdag i Göteborg. Bilden är tagen den 3 september. Foto: Magnus Hallgren

INSÄNDARE. Tiggare får allt mindre pengar och svälter på gatorna i Sverige. Färre svenskar använder kontanter och viljan att ge gåvor har minskat. Dessutom har många matbutiker slutat betala ut kontanter för tomburkar, skriver Hans Caldaras i Nätverket för utsatta EU-medborgare.

Eskilstuna kommun har sedan en tid infört tillståndskrav med en avgift på 250 kronor i som mest tre månader för att utsatta personer ska få ”tigga” vid vissa platser i kommunen. Det är ett märkligt beslut, som uppmuntrar till fortsatt fattigdom i stället för att erbjuda värdig utväg till försörjning. 

Allt fler strategier och metoder tas fram runt om i landet för att bli kvitt nödställda EU-medborgare, som är mer desperata än tidigare för att be om hjälp att överleva.  Just nu pågår det en tragedi på våra gator. Nödställda svälter eftersom invånare som tidigare visat medkänsla och generositet har slutat att lägga en peng i deras mugg och dessutom använder sig allt fler av elektroniska betalningar i stället för kontanter.

De få slantar de lyckas få ihop på en dag, som är på sin höjd 30-50 kronor (mot förr 150-300 kronor) och som skickas hem för att täcka familjens överlevnadsbehov räcker inte till så att de själva kan döva sin hunger. 

En del affärer har upphört att betala ut i kontanter för pant. Andra har infört en limit för utbetalningen av panten, vilket har lett till att en av de få livlinor de har tillgång till är saboterad. 

Orsaken till att människor visar mindre empati och generositet än tidigare är mycket på grund av den hårda debatt som återigen har blossat upp för att stoppa ”tiggeriet”. Det handlar om förbud och andra restriktioner som ska göra det mycket svårare för de utsatta att befinna sig här i landet. Detta påstås av vissa politiker vara av välmening och för tiggarnas bästa. 

En del vill ha ett nationellt förbud med argument som att tiggarna stör ordningen, väcker obehag och olust. Det är en människosyn som i sig självt är obehaglig och som inte hör hemma i edet svenska samhället, omtalat för människors lika värde och solidaritet. Det är otäcka beskyllningar som för tankarna till högerextrema värderingar. 

Det är förvånansvärt att de som propagerar för att stoppa tiggeriet inte inser att fattigdom går inte att lösa med förbud och straffmetoder. Det som resulterar i fortsatt utsatthet och lidande. I stället borde de erbjudas en värdig försörjning eller hjälp så länge de vistas i landet. 

Vad som krävs för att få stopp människors nöd är att internationella avtal efterlevs som mänskliga rättigheter och bekämpningen av social utsatthet. Dessa avtal som Sverige skrivit under innebär att människor i nöd ska ges möjligheter att få hjälp utan att mötas av hinder som fördomar och intolerans. 

Jag är ingen förespråkare för tiggeri och avskyr människohandel, som en liten andel av de nödställda är offer för. Sådant ska självklart beivras med kraft. Men om en oskyldig beskylls för kriminalitet och nekas sista livlinan som att be om en slant för att överleva i ett land som klassas som en del av den rika världen, då är det något som gått snett.

De flesta utsatta EU-medborgare som befinner sig i Sverige kommer från Rumänien och Bulgarien, där korruption och mutbrott ofta förekommer bland uppsatta politiker och myndighetspersoner. Ett systematiskt mutsystem råder inom alla områden i samhället och drabbar värst de fattiga. Samtidigt florerar antiziganism och diskriminering.

Ska det vara så svårt för kritikerna här i landet, som med lagens långa arm vill få bort ”tiggare” ur synhåll, att förstå att om nödställda hade levt i vällevnad i sina hemländer hade de inte kommit hit för att sova under bar himmel? De utsätts dagligen för hot, trakasserier och ett lidande, i hopp om att någon skänker en slant, ett matpaket och förnödenheter som man kan skicka hem till de sina.

Nu för tiden hörs allt oftare kritiska röster i medierna som beskyller romer i kollektiva termer. Några exempel: ”romer överger sina barn för att ta sig hit för att tigga”, ”romer är kopplade till människohandel och kriminalitet” och ”romer vill inte jobba”.

Sådana generella omdömen väcker antipati och fördömanden för en utpekad grupp människor som leder till antipati och ignorering för den bedjande. Det är en cynisk utveckling som inte bådar gott för kommande släkte och demokratin i vårt land.

Kritiken mot att romer lämnar sina barn i hemlandet för att vistas här för att tigga förvånar, när man samtidigt anser att det är i sin ordning att föräldrar har sina barn på dagis eller använder sig av ”dagmammor” för att kunna förvärvsarbeta för sitt och sin familjs välstånd.