Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 02:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/tvinga-facebook-investera-i-svensk-vindkraft/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Tvinga Facebook investera i svensk vindkraft”

En av det sociala medieföretaget Facebooks energislukande serverhallar i Luleå. Foto: Eyevine/TT

Facebook och andra utländska storföretag som lägger elintensiv produktion i Sverige borde tvingas att investera i vindkraft. I annat fall är risken stor att målet om en helt förnybar elförsörjning till 2040 går om intet, skriver läsaren Mauritz Glaumann.

Rätta artikel

Den 10 juni 2016 var en högtidsdag för oss som tror att en framtid baserad på förnybar energi är möjlig i Sverige. Då kom en majoritet av riksdagspartierna (S, MP, L, KD och M) överens om att ha som mål att Sveriges elförsörjning ska vara 100 procent förnybar år 2040.

I dag talar alla om elektrifiering. Men vad blir elförbrukningen 2040 om hela transportsektorn ska elektrifieras, cement- och stålindustrin vill använda mer el för att minska klimatpåverkan och IT-sektorn förväntas öka sin elanvändning väldigt mycket? Går det då att klara målet?

Sverige är lyckligt lottat med en stor andel miljövänlig vattenkraft. Det lockar hit elslukande företag som vill skylta med en miljövänlig produktion.

För stora utländska it-företag är det bekvämt att söka sig till Sverige där att vi sänkte elskatten för datacenter för två år sedan. Det svala klimatet ger billigare kylning av serverhallar och här finns tillgång till mycket förnybar vattenkraft.

De lyckosamma mottagarkommunerna jublar, till synes utan en tanke på att deras egna och landets klimatmål och energisparplaner kan äventyras av de elintensiva invandrarna.

Bara Facebooks anläggningar i Luleå sägs dra lika mycket el som Västerås. I ett värsta scenario spås kommunikationsteknologin 2030 använda mer än hälften av all elproduktion i världen (DN 190130). Bidragande till detta är bland annat det rekordsnabbt växande antalet internetenheter, ökad nättrafik och behov av datalagring, övergång till strömmad film och tv och utbyggnad av 5G-nätet.

Det förnybara elsystemet måste i huvudsak baseras på sol-, vind och vattenkraft. För klimatets skull vill vi ha så lite förbränning som möjligt i elproduktionen. Det gäller även biobränslen som idag används för elproduktion.

Det är bättre att låsa in skogens upptag i av koldioxid i långlivade träprodukter, till exempel att bygga hus i trä, än att elda upp det i kraftvärmeverk. Visserligen tar nya plantor på sikt upp lika mycket koldioxid som de uppeldade, men det tar uppåt 20 år för växtligheten på ett kalhygge att ta upp mer koldioxid ur luften än vad marken där avger.

Inte ens en gigantisk utbyggnad av solpaneler kan nämnvärt bidra till att täcka det förnybara elbehovet. Trots att de nätanslutna solcellsanläggningarna ökat med 52 procent mellan 2016 och 2017 bidrar solceller bara med 0,1 procent av elproduktionen. 

För att producera dagens elanvändning med solceller krävs en solcellsyta på över 1000 kvadratkilometer, vilket motsvarar till exempel hela Gotlands yta. Och ändå skulle solcellerna producera mindre än 15 procent av elbehovet under vintern.

Man skulle alltså behöva lagra en mycket stor del av sommarens solel till vintern. Det låter sig knappast göras. Den bästa formen för långtidslagring av el är i gas, enligt Ingenjörsvetenskapsakademin. Men lagring i till exempel i vätgas är dyrt och nästan två tredjedelar av solenergin förloras vid omvandling från el till vätgas genom elektrolys och tillbaks till el via bränsleceller.

Potentialen för mer vattenkraft är stor, men den största delen ligger i skyddade nationalälvar eller i vattendrag som har ett särskilt skydd enligt miljöbalken.

Då återstår bara vindkraft, men här är möjligheterna desto större. I dag står vindkraft cirka 12 procent av elanvändningen. För att nå 100 procent förnybar energi till 2040 har Energimyndigheten satt som mål att vindkraftsproduktionen ska öka till minst 60 TWh (cirka 6.000 stora nya vindkraftverk), vilket motsvarar dagens kärnkraftsproduktion.

Ökad elanvändning i större skala baserad på förnybar energi skulle innebära tusentals nya stora vindkraftverk utöver de 6.000 som dagens mål innebär. Sådana mängder nya vindkraftverk liksom ytterligare utbyggnad av vattenkraft kan förväntas möta kraftigt motstånd från miljörörelsen och människor i glesbygd. 

För att nå det förnybara elsystemet måste med all sannolikhet den nytillkomna elanvändningen begränsas och balanseras med effektivisering av nuvarande elanvändning. Här finns stora möjligheter eftersom elanvändningen i Sverige är mycket hög jämfört med i andra länder.

Men det handlar inte i första hand om energi, utan tillgång till eleffekt när vind- och vattenkraft tillfälligtvis inte räcker, det vill säga under relativt korta perioder. För att klara det måste överföringskapacitet nationellt och internationellt öka kraftigt.

Samtidigt måste konsumenterna säkert vänja sig vid att minska elanvändningen under kortare perioder och ha en reservkapacitet i batterier. Det skulle också minska sårbarheten vid strömavbrott som kanske blir vanligare vid förändrat klimat.

En elanvändning på dagens nivå, baserad på förnybara källor, kan vi säkert klara. Skulle däremot elanvändningen öka till följd av att nya elintensiva verksamheter etableras blir det svårt.

Gärna nya arbetstillfällen skapade av utländska företag, men de måste då göra rätt för sig, betala skatt – och i den mån det handlar om förnybar el investera i ny vindkraft som motsvarar deras förbrukning.