C-G Pernbring anser i en insändare på DN Åsikt att vi ska återinföra kristendomsundervisning i skolorna. Det tycker jag är en utmärkt idé, men då ska det vara en undervisning som följer Skolverkets riktlinjer på vetenskaplig grund.

Den undervisning som Pernbring hänvisar till – och som även jag genomlidit – bygger på myter och sägner och har endast en viss historisk grund. Den stora skillnaden mellan kristendomen och annan religiös mytologi är att den förstnämnda utspelar sig i en verklig miljö med att antal reella personer, medan de flesta andra mytologier försiggår i en fantasimiljö.

Undervisning i hur kristendomen uppkommit och utvecklats, samt så långt det går kartlägga vilka personer som kan anses ha funnits i verkligheten, skulle berika svensk kultur.

Allt har sin början kring elden. När människan lärt sig behärska elden kunde man från en höjd eller ett träd se andra bosättningars eldar som ljuspunkter, vid god sikt och i öppen terräng långt bortom det område man kände till. När man blickade upp mot himlen och såg alla stjärnorna, insåg man vilket stort rike det måste finnas däruppe och att vi måste ha ramlat ner därifrån.

Hur förökning går till hade man säkert haft insikt om länge. Så infann sig ”hönan eller ägget-problemet”. Vilket var först, avkomman eller föräldern? De flesta arter är starkt patriarkala, människan är inget undantag. Härav kom man efterhand fram till att det måste finnas en far. Mödernet fick man fundera på.

Detta har under årtusenden vandrat vidare genom generationer. Olika sägner, gudar och personer har kommit och gått.

När skrivkonsten uppstod för cirka 5.000 år sedan kunde man börja teckna ner saker. Många av de första skrivsätten är utvecklade i Mellanöstern, bland annat i Irak och Egypten.

Det är därför ingen slump att den kristna mytologin har sin vagga i där. De äldsta kända skrifterna härom är de så kallade Dödahavsrullarna som är cirka 2.000 år gamla. Dessa historier hade då för länge sedan utvecklats till den religion som sedermera i Romarriket blev kristendomen ungefär hundra år in i vår tideräkning.

Eftersom kejsaren sågs som en gud motarbetades kristendomen i början med förföljelser och avrättningar. År 385 blev den i stället upphöjd till statsreligion och den enda tillåtna.

Kejsaren blev nu också guds ställföreträdare på jorden, något som spelat en mycket stor roll i den fortsatta utvecklingen. Konungar och kejsare har därefter understrukit sin makt med att de är förlängningen av gud och bland annat infört talespråk som ”ett brott mot konungen är likvärdigt med ett brott mot gud”.

Kyrkan och prästerskapet har alltid stått nära kungen och dragit fördel av att understödja dessa åsikter. När romarriket stod på sin höjdpunkt cirka år 500 omfattade det hela Mellanöstern och stora delar av Europa.

När nya länder uppstod fortsatte kungarna naturligtvis med samma maktspråk. Det var ju ett oerhört starkt vapen att kunna hota med evig pina om man inte följde kungens påbud.

Myten blev lag och bankades in med svärdet på samma sätt som IS gjort i modern tid. Den blev också lagstadgad i de flesta länder. I Sverige har banden fortfarande inte helt klippts av, trots att man formellt skiljt kyrkan från staten, detta så sent som år 2000 och först 1997 togs satsen att ”skolan skall vila på en kristen grund” bort ur skollagen.

I många länder är den kristna mytologin fortfarande påbjuden på olika sätt. Man kan mycket tydligt se kopplingen romarriket – kolonialmakterna - kolonierna. De flesta länder där den kristna myten i dag är starkt rotad är antingen delar av det gamla Romarriket eller länder som starkt påverkats av England, Spanien eller Portugal.