Olle Käll föreslår i en insändare (DN Åsikt 20 januari 2020) att alla skolor i Sverige ska ha svenska som huvudsakligt undervisningsspråk. Det skulle innebära att International Baccalaureate (IB), det program jag går, försvinner från svenska grund- och gymnasieskolor eftersom programmets undervisning endast får bedrivas på engelska, franska och spanska. 

Det är djupt olyckligt att Olle Käll beskriver engelskspråkiga skolor som en ”giftcocktail” för det svenska samhället. International Baccalaureate är en högkvalitativ utbildning som saknar motstycke inom det nationella skolväsendet.

Programmet förbereder eleverna väl för fortsatta studier. Det finns flera internationella studier som visar att elever med IB-examen i högre grad påbörjar och fullbordar universitetsutbildningar.

Givetvis är det möjligt för elever på IB-skolor i Sverige att läsa svenska inom ramen för programmet. I ett examensarbete vid Malmö universitet konstateras att den struktur och det fokus som finns i svenskundervisningen på IB-programmet efterfrågas inom den nationella gymnasieskolan. 

Olle Käll hävdar vidare att svenskan måste ha första prioritet i skolan eftersom att vi annars inte kan ta del i samhällsdebatten. Jag, som går på IB-programmet och i huvudsak undervisas på engelska, hämmas bevisligen inte från att delta i samhällsdebatten. 

Att väcka den här frågan är att belysa ett icke-problem i stället för att ta tag i de verkliga problem som finns i svensk skola.