Varför har en del unga fått för sig att byta ut ”var” mot ”vart” när minsta barn måste veta att det är helt fel? Skillnaden mellan befintlighet och riktning torde höra till något av det mest självklara i vårt språk. 

Hur har det kunnat bli så att någon börjat med detta idiotiska påhitt och många följt efter? Tycker de att det låter tufft, eller? Ska vi behöva finna oss i att dessa ungdomar ändrar på vårt språk så att det blir helt felaktigt?

Många hade nog sett fram emot SVT:s storsatsning ”Vår tid är nu”, men redan i första avsnittets andra scen blir allt förstört då en ung man i fredsyran på Kungsgatan vräker ur sig ”Vi måste fortsätta i kväll. Vart då? Vart ses vi?”.

Dessutom säger Alba August i ”Unga Astrid” ”Vart skulle ni helst vilja bo, i Sodom eller Gomorra?”.

I DN:s språkfrågespalt (6 maj) ställs frågan: ”Heter det vart är nyckeln? eller var är nyckeln?”. En fråga om något så självklart borde inte förekomma i en seriös tidning, men svaret börjar: ”Vi rekommenderar var”. Som om något annat vore möjligt. Det är befängt.

Detta med att vissa ungdomar säger ”vart” har gått mig på nerverna ett antal år, nu får de verkligen sluta upp med denna idioti.