Under mina bilturer på bland annat Essingeleden förvånas jag över långsamma köer av bilar som efter att ha passerat eventuella hinder eller incidenter fortsätter i maklig takt av kanske 30 kilometer i timmen i ytterligare någon kilometer. Det verkar som att dessa bilförare inte begriper att kövarningen bara gäller fram till ett visst läge. Sedan är det ju faktiskt dags att rulla på i normal hastighet.

Redan 1967 installerades en datamaskin (det hette så på den tiden) under Odenplan i Stockholm för att under en försöksperiod styra en grön våg av trafiksignaler på Odengatan och Sveavägen. Detta projekt inspirerades av en liknande installation i kanadensiska Toronto. Syftet var att styra trafiken till ett bra flöde med mindre avgasutsläpp och bättre framkomlighet.

I dagens intensiva trafik styrs mycket av flödet med sensorer och fartnedsättande meddelanden på stora skärmar över körbanorna. Det är en bra lösning, men varför inte komplettera denna automatiska kövarning med en upplysning till trafikanterna om att motsvarande kövarning upphör?

Det finns knappast ett vägarbete i resten av världen med nedsatt hastighet som inte efter arbetssträckan också har ett meddelande om att normal hastighet gäller. Men i Sverige vet man varken ut eller in hur länge den påbjudna sänkta hastigheten av till exempel 30 kilometer i timmen ska gälla.

Lägg ner några timmars kodning av applikationen och inför tecknet hastighetsbegränsning upphör på närmast följande två skärmar. Det är bra för miljön och allas framkomlighet.