Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-15 11:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/usel-arbetsmiljo-skrammer-bort-poliser/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Usel arbetsmiljö skrämmer bort poliser”

Foto: Hanna Franzén/TT

INSÄNDARE. Det krävs en tyngre penningpung än 25.000 kronor för att det ska värt att försaka ditt eget liv för Polismyndighetens skull, skriver Amanda Alpedal, före detta polis.

”Varför slutar så många poliser” undrar du kanske?

Det har nog inte undgått någon läskunnig att Polismyndigheten blöder anställda och försöker febrilt att täppa igen alla hål. Det svar som ges på varför så många poliser väljer att sluta trots det ansträngda läget brukar som känt vara den för låga lönen.

Många kritiker bemöter det svaret med argument och frågeställningar som ”du visste väl om hur dåligt betalt yrket var när du sökte in till polishögskolan?”, och ingen polis kan förneka att de gjorde det. Så vad är det då som gör att en människa som brinner för att hjälpa andra, beivra brott och riskera sitt liv varje arbetsdag helt plötsligt börjar gnälla över den dåliga lönen?

Jo, sanningen är att polisyrket på många sätt innebär en livegenhet som sannolikt varken polis eller allmänhet reflekterar över. Du söker in till polishögskolan med ett brinnande kall att få hjälpa människor och samhället. Du vet om att lönen är dålig men du vill inte bli polis för pengarna utan det högre syftet trumfar lönen.

Dina studier pågår i två år där du går och du lever på CSN-bidrag för att det sällan finns ork eller tid för att arbeta. Inom ramen för dina studier så ska du också klara av sex månaders praktik, den så kallade aspiranttjänstgöringen. Under den tiden är du inte berättigad till CSN-stöd utan du får den ringa summan av 15.000 kronor i månaden.

När du äntligen är klar med dina studier så kommer den nya lönen på omkring 25.000 kronor att kännas som en förmögenhet. 

Men med det ”lönelyftet” kommer även de osynliga baksidorna att komma krypande. I många fall blir du placerad i en tjänstgöringsort som du inte i första hand hade valt. Det är många poliser som tvingas flytta långt för att de har blivit placerade någon annanstans än där de bor. 

Nu för tiden får du reda på var du i framtiden ska arbeta redan då du kommer in på polishögskolan, men tidigare var det bara att flytta eller ge upp drömmen om yrket. 

Men där och då är lyckan över avklarade studier så berusande att det kanske inte upplevs som ett problem och många tänker nog att de börjar jobba i den ort de placerats i och kan sedermera byta till sin hemort och komma hem till familjen igen. Föga vet dem att det inte riktigt är så enkelt.

Du börjar då jobba i yttre tjänst i så kallat treskift, det vill säga dagpass, kvällspass och nattpass. Forskning säger att arbeta sådana arbetstider är destruktivt för en människas kropp och psyke, men det går inte riktigt att komma runt det faktum att samhället behöver polisverksamhet dygnet runt.

Du hör snart från dina nya kollegor att det inte finns tillräckligt med poliser, det blir ofta mycket övertidsarbete, facket har sällan framgångar i förhandlingar, utrustning finns inte eller är dålig, lönen är alldeles för låg och så sakteliga inser du att dina kollegor har rätt.

Så kommer den dagen då du får en tjänst på hemmaplan och äntligen kan flytta hem till din familj och dina vänner igen. Men riktigt så enkelt är det inte. Det är nämligen inte du själv som bestämmer huruvida du får acceptera den nya tjänsten eller ej, det är den staden som du nuvarande jobbar i. 

Du kan överväga att ”hota” med att säga upp dig om du inte får ta den nya tjänsten men det kommer inte tjäna något till. Många poliser har gjort så tidigare och när de ändå inte fått gehör för sina önskemål så säger de således upp sig och flyttar hem ändå. 

Det finns numer en mer eller mindre utpräglad strategi att en polis måste säga upp sig från myndigheten och sen söka vakanta tjänster för att kunna få flytta till ny stad eller enhet. Tyvärr finns det också de som aldrig kommer tillbaka till polisen.

Väljer du att stanna kvar inom yrket börjar effekterna av polislivet prägla dig i takt med att åren går. En undersökning gjord i en medelstor svensk stad säger att poliser upplever att ju längre du arbetar inom yrket, desto sämre mår du både i kroppen och knoppen. Skiftarbetet sliter på dig fysiskt och du kan få problem med för lite sömn och för dåliga kostvanor, vilket kan leda till viktproblem.

Du har inte längre tid till fritidsintressen eller socialt umgänge. Du börjar kanske känna dig otillräcklig, ensam och deprimerad.

Vill du dessutom söka till en mindre påfrestande roll inom polisen blir du snart varse om att även där är det inte du själv som bestämmer om du ska bli något annat än polis i yttre tjänst, utan det är ledningen.

Så nu står du där och reflekterar över ditt liv. 

Du har arbetat lång tid i yttre tjänst i en ort du själv inte har valt att bo i. 

Du får inte byta stad och du får heller inte utvecklas på den ort du är. 

Du har ont i kroppen, du är trött och du börjar känna dig riktigt deprimerad över alla omständigheter. 

Samma dag som du blev anställd så förlorade du rätten att bestämma över delar av ditt liv som du inte kunde föreställa dig då du kämpade dig genom studierna för att uppnå ditt mål att bli polis. 

Den starka lågan som brann i ditt bröst, ditt kall, att vara polis för att hjälpa andra har kanske dött ut för längesen utan att du ens märkt det. Det hjälper inte att du ständigt har en känsla av vanmakt för att hur ofta du än verkar gripa en livsstilskriminell så släpper ändå rättssystemet ut personen som kan begå nya brott. Allt känns lönlöst.

Och först då börjar lönen spela in. För att stå ut med allt ovanstående krävs det en ganska duktig lön för att motivera dig att fortsätta. Det krävs en tyngre penningpung än 25.000 kronor för att det ska värt att försaka ditt eget liv för myndighetens skull.

Så hur löser vi det? Antingen så får staten betala varje polis en redig summa som gör det värt att det ska behöva ha ont och må dåligt varje dag i deras yrkesliv, eller så får de se till att förbättra arbetsmiljön, arbetsvillkoren och personalpolitiken för landets poliser.