Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-17 00:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/utmaningar-moter-alla-som-skiljer-sig-fran-normen/

DN Åsikt

DN Åsikt. Utmaningar möter alla som skiljer sig från normen

Att skilja sig från normen skapar friktion och utmaning, men detta är inte något specifikt för muslimer utan påverkar många människor i vårt samhälle. Uttrycket ”att ta seden dit man kommer” måste dock vara vägledande för människor som väljer att bosätta sig i en annan kultur och vi måste alla sträva efter att se möjligheter och mötas i dialog för att undvika konflikter.

Ziyad Ayach skriver i sitt inlägg om hur tufft det är att leva som muslim i Sverige. Hur han måste gå i försvarsställning gång på gång och försvara sin inställning till de livsval han gör, vad han väljer att äta, när han väljer att be, varför han undviker alkohol och så vidare. Jag ifrågasätter inte dessa erfarenheter på något sätt. Men vad jag ifrågasätter är slutsatsen att detta beror på att han är muslim och att det har att göra med ett hat mot muslimer specifikt. Jag tror det är en grov förenkling och en önskan om att göra sig själv till offer istället för att förstå innebörden av att leva i ett sekulariserat land som Sverige med många fria viljor mitt i ett samhälle med starka normer. Låt mig förklara.

Jag växte upp på landet och då vi både födde upp djur för husbehov men också jagade så var kött en självklar del av min familjs kosthållning. Döm om den förvåning då min vän som var vegetarian kom på besök och inte ville äta kött! ”Men varför inte? Tokerier!” utbrast min mamma och min vän fick på bästa sätt försvara sin övertygelse. Tio år senare var dialogen ungefär densamma då samma vän kom på besök: ”Men äter du fortfarande inte kött?” Svaret var nej, min vän var och förblev vegetarian vilket alltid något konstigt och annorlunda i min mammas ögon. Var det jobbigt för min vän att alltid behöva försvara sitt ställningstagande? Med all säkerhet. Kände hon sig ovälkommen i vårt hem? Denna fråga borde så klart min vän besvara men efter att varit på besök många gånger och till och med lagat mycket vegetarisk mat i vårt kök så drar jag slutsatsen att hon kunde skilja på åsiktsskillnad i en specifik fråga och att hon inte var välkommen hos oss.

Jag kommer också från en kristen bakgrund och i ett sekulariserat land som Sverige är det inte bara troende muslimer utan också troende kristna som måste försvara sin tro. Det finns en tanke om att man som kristen måste uppföra sig på ett visst sätt och det är ofta samma frågor man blir påhoppad om. Rätten till abort, samkönade äktenskap, rätten för homosexuella att adoptera för att inte nämna det mest fundamentala: hur kan man som högutbildad tro att det finns en Gud och att bibeln är en helig skrift? Det spelar ingen roll att kristnas åsikter i dessa frågor skiljer sig stort i ett land som Sverige, från de mest bokstavstroende till de mest liberala, är man öppet kristen måste man försvara sin hållning. Ibland innebär detta precis som du säger att man måste förklara varför man inte vill gå på fest eller dricka alkohol och precis som andra troende blir kristna då ifrågasatta. För mig är det detta vi kallar ”religionsfrihet” i Sverige och yttrandefrihet och det är vad som får mig att växa som människa. Jag kan inte tro att mina rättigheter existerar i ett vakuum där jag får tro och tycka vad jag vill medan alla andra ska vara tysta, utan måste acceptera att mina val väcker nyfikenhet och ifrågasättande. Religionsfrihet och yttrandefrihet kommer därför med ett stort behov av ömsesidig respekt och att gång på gång välja dialog framför konflikt. Jag anser att detta är något positivt och att vi måste jobba för ett samhälle där människor vågar vara nyfikna och ställa frågor för att bättre förstå varandra och finna lösningar utan konflikter. Min erfarenhet är också att direkta frågor sällan är av ondo utan av en blandning av nyfikenhet och okunskap.

Att svenskar sen värnar sina traditioner som att ta i hand och inte täcka över huvudet är då något människor som kommer till Sverige kanske måste visa respekt inför, snarare än att kräva att det svenska samhället direkt ska anpassa sig till nya vanor. Respekten i möten med nya människor är nämligen tvåsidig. Jag har flera nära vänner som är muslimer som varken har problem med att ta i hand med en kvinna eller inte täcka håret i sammanhang där det kan uppfattas som stötande. Samma vän skulle däremot aldrig gå till moskén eller åka till Mecka utan att följa de klädkoder och normer som gäller där. De har lärt sig att av respekt måste man kunna läsa av de olika miljöerna man vistas i vilka skiljer sig enormt beroende på land och kultur. Trots att jag inte är muslim skulle jag som kvinna inte kunna visa mig i Saudiarabien utan sjal. Det vore därför helt respektlöst av mig att flytta dit och förvänta mig att de skulle anpassa sina lagar efter mina behov. Detta gäller för övrigt inte bara muslimska länder utan alla kulturer på vår jord har vissa specifika koder som man som besökare eller nyinflyttad måste förstå och respektera. Man får ta seden dit man kommer helt enkelt oavsett vilken religion och nationalitet man har, det gäller såväl svenskar i utlandet som utlandsfödda i Sverige.

Självklart önskar jag dock att svenskarna har förmågan att respektera människor med annorlunda vanor och låta detta berika deras liv. Då min pappa under flera år på 1990-talet arbetade för invandrarverket hade vi många nyanlända på besök och några av mina finaste minnen är just från när de tog över vår kök och lagade mat. Dessa människor valde att visa tacksamhet, respekt och välvilja genom att låta oss ta del av en liten del av deras kultur och skapa en miljö där de kunde lära sig om Sverige och dess seder och bruk. Genom en tvåsidig respekt och öppenhet kunde båda parter både ge och ta emot.

Så om muslimer som grupp önskar ett annat mottagande i Sverige så ser jag fram emot initiativ som jobbar mot detta. Bjud in svenskar att dela era erfarenheter. Öppna moskéerna för studiebesök av skolor med mera. Som imam kan du knyta nätverk med olika frivilligorganisationer däribland kyrkor och skapa dialog för att öka förståelsen och respekten i vårt samhälle. Skapa studiecirklar kring till exempel matlagning, men också kring seder och bruk och hur dessa ser olika ut i olika länder. Du är en del i vårt samhälle och har därför precis som alla andra medborgare ett ansvar att bygga ett positivt samhälle där vi känner oss sedda, respekterade och trygga, trots våra olikheter. Detta gäller också i mottagandet av asylsökande där Sverige behöver svenska muslimers hjälp att förklara just hur seder och bruk fungerar i Sverige för att undvika konflikter och kulturkrockar.

Så min uppmaning är: Våga se möjligheterna istället för att fokusera på utmaningarna! Lär dig respektera och uppskatta de seder och bruk som finns i Sverige och var generös med att dela med dig av dina egna så kan vi bygga ett land där vi kan vara stolta över både religionsfrihet och yttrandefrihet och fortsätta vara en tillflyktsort för människor som söker sig bort från länder där våld är lösningen på konflikter.

Ytterligare repliker: Anders Borgström: Politik ska granskas – religion är privatsak Elias Bengtsson: Att vara muslim är inte ett problem, det är att vara annorlunda David Karlsson: Alla måste anpassa sig för att passa in

Huvudinlägg: Ziyad Ayach: Låt oss bara få vara svenska muslimer