Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-29 01:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/utredning-om-sjofyllerilagen-haller-inte-mattet/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Utredning om sjöfyllerilagen håller inte måttet”

Sjöpolisen kontrollerar bland annat nykterheten till sjöss.
Sjöpolisen kontrollerar bland annat nykterheten till sjöss. Foto: Lars Lindqvist

INSÄNDARE. Sjöfyllerilagen som infördes 2010 har lett till felprioriterad bevakning, opåkallad kriminalisering och stora kostnader. Ändå vägrar regeringens utredare att föreslå någon lagändring, skriver Hugo Tiberg, Mats Edenius och Ulf Hallström.

För tio år sedan ändrades sjölagens fylleriregel. Den nya regeln omfattar båtar och fartyg om minst 10 meter eller med en motorstyrka som ger en fart av minst 15 knop. För dessa har lagstiftarna fullt ut likställt sjötrafik med vägtrafik och satt en fast gräns för ”sjöfylla” till 0,2 promille samt tillåtit rutinmässiga kontroller.

Nu har vi facit. Lagen har lett till felprioritering av bevakningsresurser, medfört opåkallad kriminalisering och den kostar mycket pengar. 

Vi var många som hoppades på ”sjöfylleriutredningen” som kom den 19 november, eftersom den fått i direktiv att omfatta överväganden om behov av ändringar. Äntligen skulle en i flera hänseenden missriktad lag justeras. Hela Båtsverige med Svenska Båtunionen, Svenska Kryssarklubben, Sweboat och många sakkunniga inom båtsäkerhet har uppmärksammat allvarliga brister i lagen. Vägtrafik är inte båtliv.

Vad kom då utredaren, hovrättsrådet Anne Rapp, fram till? ”Det finns i nuläget inte behov av ändringar i något hänseende.” Hon ser inte, hör inte och håller sig inte till fakta. Detsamma gäller justitieminister Morgan Johansson som påstår att lagen är bra eftersom den minskat antalet dödsolyckor med 30 procent. Problemet är bara att detta inte är sant. 

Utredaren bygger sina slutsatser på fyra argument, alla lika felaktiga:

1. Antalet anmälda sjöfylleribrott har minskat. 

Detta är en självklar effekt då man kriminaliserar en handling, sätter höga böter och intensifierar bevakningen. 

2. Antalet dödsolyckor har minskat på grund av lagen. 

Att antalet svåra olyckor gått ner under de senaste tio åren följer en trend som pågått långt innan sjöfyllerilagen infördes. Till detta kommer att antalet personer som befinner sig på sjön minskat under senare år, liksom att båtar har blivit säkrare. De få dödsolyckor som sker går till största del att härleda till små båtar som inte omfattas av lagen och i vattendrag där inga övervakande myndigheter finns. 

Det kan i och för sig tänkas att tillgången till sållningsprov i kombination med en fast nedre gräns i sig kan ha haft någon inverkan. De promillehalter som kriminaliserats visar dock inte någon särskild riskbenägenhet. 

3. Utredaren påstår att Sveriges lagstiftning på området ”inte påtagligt skiljer sig från relevanta andra länders motsvarighet”.

Det kan inte bli mer fel. Finland har en promillegräns vid 1,0, Norge 0,8 och Danmark 0,5 för höghastighetsbåtar. Intressantare är att följa debatten i våra grannländer. Finland avslog 2012 ett förslag om 0,5-promillesgräns (inte 0,2), eftersom ”det inte har framkommit något vägande skäl att göra en sådan ändring”. Norge har med Sverige som avskräckande exempel lagt eventuella förändringar i malpåse. Våra grannländer har varit varsamma om det allmänna rättsmedvetandet, vilka beteenden som kriminaliseras och hur knappa polisresurser allokeras.

4. Utredaren skriver att många svenskar är positiva till sjöfyllerilagen och refererar till en opinionsundersökning. 

Det är vilseledande därför att de som svarar i stor utsträckning inte är berörda av lagen. Enkätsvar kring alkohol är därtill ytterst svårtolkade.  

Utredaren har inte ställt sig frågan om vilka justeringar av lagen som är motiverade. Vad är värdet av att inte kriminalisera och övervaka människor i onödan? Finns det en poäng med att harmonisera vår lag med våra grannländer? Hur ska vi bäst använda våra polisresurser? 

Utredaren har gravt förbisett fakta, sitt uppdrag och den dokumentation som finns. Riksdagen har inte fått vad den begärt. Vi är många som fortsatt väntar på en utvärdering värd namnet. 

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Rätta artikel

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt