Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-22 19:31

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/vansinne-tvinga-landets-studenter-att-alltid-bara-en-mobiltelefon/

DN Åsikt

DN Åsikt. Vansinne tvinga studenter att bära mobiltelefon

Administration av korridorkassan på en svart tavla i en studentkorridor på Ulrikedal i Lund. Foto: Jonas Nilsson/TT

Alla studenter tvingas från och med i höst att alltid bära med sig en smart telefon för att kunna ta del av studentrabatter. Det är en vansinnigt beslut som måste ändras.

”Med all eder respekt,” skrev jag till Studentkortet i Sverige AB, ”var detta det mest vansinniga jag hört”. Jag hade precis fått bekräftat, att jag är tvungen att äga en smart mobiltelefon för att kunna bevisa att jag är student på Lunds universitet och därigenom utnyttja studentrabatten i svensk kollektivtrafik. Utan en smartphone riskerar jag 1.000 kronor i böter.

Beslutet att rycka bort studentresesymbolen från det fysiska mecenatkortet så att man nu endast kan legitimera sig som student i en ”smartphone-app” är taget av Svensk Kollektivtrafik. De svarade mig att det handlar om att ”effektivisera processen” och att ”minimera förfalskningar”, och hävdar att trots att det drabbar de som inte har en smartphone, måste det vägas upp mot bland annat ”miljöpåverkan” och ”andra nackdelar med fysiska kort”. Nu när min ilska har fått kyla ner sig lite (även om det går långsamt i den fossiluppvärmda sommaren) vill jag klargöra ett och annat.

För det första måste myten om maskinen diskuteras, vilket bland annat forskare som Alf Hornborg försökt göra i böcker som ”Nollsummespelet” (2015). Kort och gott handlar det om att ju mer komplex teknologin är, desto större industriell verksamhet och fler resurser har krävts för att tillverka den. Att tala om nackdelar med ”fysiska” kort implicerar att man har en slags idé om att smartphones på något sätt skulle vara mindre fysikaliska. Att robotgräsklippare eller smartphones på något magiskt sätt skulle ha krävt mindre resurser att tillverka eftersom de väger mindre eller är ”smartare” är en felaktig föreställning om modern teknologi.

Faktum är att motsatsen är fallet. Historiskt sett har mer komplex teknologi globalt bidragit till en omfattande ökning av resurser och materialåtgång. Till exempel har pappersanvändningen snarare ökat i stället för minskat sedan man på slutet av 1900-talet införde datorn på kontoret. Samma mönster ser man inom mobilindustrin – ju mindre och ”smartare” mobiltelefonerna har blivit sedan 90-talet, desto mer har den totala konsumtionen av fossila bränslen och metallurgiska resurser ökat.

En vanlig smartphone består av ungefär 40 procent metaller, 40 procent plast och 20 procent keramikprodukter. Av metallerna, vilka bland annat är koppar, guld, silver, platina och bly, krävs även metallerna neodymium, terbium och dysprosium. Dessa metaller är oumbärliga för att funktioner som vibratorn och touchskärmen ska fungera i mobilen. En enkel internetsökning ger en skrämmande inblick i gruvkomplexen som ligger bakom vår svenska appfetischism. Det rör sig om tunga, interkontinentala gruvindustrier med lågt avlönade arbetare för att metallerna ska grävas upp, smältas ner och fraktas jorden runt för att slutligen hamna i Sverige som ”smartphones”, vilka vi för övrigt köper för en orealistiskt billig peng.

Vad Svensk kollektivtrafik egentligen kräver av mig, är att jag dagligen ska gå runt med dysprosium, fossila bränslen och bly i min ficka för att kunna bevisa att jag läser böcker vid Lunds universitet. Detta är inte bara diskriminerande mot studenter som av personliga eller principiella skäl inte vill äga en smartphone, men det är också exkluderande mot de som helt enkelt inte har råd.

Detta är ännu ett steg i ledet som Sverige tar mot ett ”kontantlöst samhälle”, och tyvärr tycks den absurda föreställningen kvarstå att detta skulle innebära ett mindre ”fysiskt” beroende samhälle. Visst är det så att plastkort består av olja, och en dieselgräsklippare går på fossila bränslen, men det är inte på långa vägar jämförtbart med den kvantitet av resurser som högteknologin fordrar som exempelvis robotgräsklippare eller smartphones.

Vi har aldrig någonsin i människans historia vräkt upp så mycket resurser från jorden som vi gör idag, och en av de största anledningarna är den ständiga efterfrågan på alltmer avancerad och ”effektiv” teknik. Detta är ett av skälen till att vi dagligen kan läsa om miljöproblem världen över – industrierna som krävs för att tillverka vår högteknologi börjar på riktigt utarma jordens ekosystem. Och det finns en anledning till att högteknologin är förbehållen världens rikaste länder – den kostar.

Vi behöver inte resursslukande robotgräsklippare för att klippa gräsmattan, det går utmärkt med en vanlig gräsklippare; vi behöver inte blippa tungmetaller i kassan för att köpa ett knippe morötter, det går så bra så med mynt och sedlar; och nej, vi ska inte behöva gå runt med dysprosium i fickan för att bevisa att vi är studenter.

Sluta tro att företagen erbjuder klimatsmarta och gröna lösningar med så kallad ”grön teknik” som inte är annat än extremt komplexa transformationer av metaller och fossila bränslen som river upp vår planet.