Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-18 11:37

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/var-ar-valfriheten-i-foraldraskapet/

DN Åsikt

DN Åsikt. Var är valfriheten i föräldraskapet?

Ge dagens föräldrar större valfrihet att stanna hemma längre med sina barn. Om de vill det och tycker att ens barn mår bäst av det.

Mammor! Ut i arbetslivet så fort det går, du kan halka efter i karriären, säger "samhället". Och så lämnar vi vårt barn, som precis har lärt sig gå, hos andra vuxna på dagis.

Måndag. Tisdag. Onsdag. Torsdag. Fredag. Mörka morgnar. Iväg på cykel. Eller, kanske vanligare, i bilen. Snuviga morgnar får mamma eller pappa stanna hemma. Även vid öroninflammation. Vattkoppor. Influensa. Feber. Det kan bli många VAB-dagar. Många "förlorade" arbetsdagar.

Livspusslet rullar på. Dagis. Skola. Dåligt samvete hemma när man vabbar. Och tänker på jobbet. Dåligt samvete på jobbet. Och tänker på barnen. Några veckors ledighet på sommaren. Och en Thailandsresa på vintern. Jo, vi behöver båda jobba heltid för att ha råd, låter det. Våra barn, våra högt älskade. Men så ofta: hur tidigt de ägnar mer tid av dygnets vakna timmar hos någon annan.

Åren rusar fort förbi och plötsligt är de stora. Det pratas vitt och brett om jämlikhet, pappamånader och vår generösa föräldraförsäkring. Men var är valmöjligheterna? Vem frågar barnen vad de vill? Vilka är deras grundläggande behov, egentligen? Måste alla stöpas i samma mall och svenska familjer göra på samma sätt? Att ta hand om sitt eget barn efter 18 månaders ålder, och göra det man tycker är bäst för just sitt barn, betraktas idag inte som en samhällsnyttig gärning. Du är en konstig typ och direkt onyttig. Är det så vi ser på föräldraskapet?

Jag själv valde att ge mina barn det dyrbaraste jag hade, min tid! Och var hemma med barnen i fem år. I min släkt bakåt var kvinnorna redan ”frigjorda” och yrkesarbetande. Mitt val var kanske en reaktion på det, utan tanke på s k ”kvinnofälla”. Frigjorda från vad förresten? Spisen? Hemmet? Förr hade man barnflickor. De kom och försvann. Hur gick det med anknytningen då? Hur går det idag 2017 med den viktiga anknytningen, med långa dagar för ettåringar på förskolan? Att vara med mina barn när de var små är den största samhällsnyttan jag gjort, i mina ögon. Och det har jag aldrig ångrat.

Jämlikhet och lika lön för likvärdigt arbete – ja! Men lika, nej, vi är män och vi är kvinnor – olika, ja!

Och därför vill vi olika saker. Och det är vackert så. Vissa kvinnor vill sitta i bolagsstyrelser, men inte alla, andra kvinnor vill ta hand om sina barn. Och somliga vill göra både och, men det behöver väl inte ske samtidigt? Jag är emot att samhället ska bestämma om det är mamma eller pappa som är hemma. Både mamma och pappa är viktiga, men på olika sätt vid olika åldrar.

Debattens vågor gick höga efter Nina Björks krönika i DN för över tio år sen: ”Vi är på helt fel spår”. Men själv instämmer jag fortfarande i budskapet: Barn finns och barn tar tid. Barns grundläggande behov är att omges av trygga vuxna på en trygg plats, där de blir sedda. Det gäller för alla barn i hela världen. Ge föräldrar i Sverige större frihet att själva välja hur de vill ta hand om sina barn; det står till och med som punkt fem i Barnkonventionen: ”Barnets föräldrar eller annan vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling och ska hjälpa barnet att få det som barnet har rätt till.”

I dag ska föräldrar istället jaga karriär och en hög pension genom att så snabbt som möjligt jobba så mycket som möjligt efter föräldraledigheten. I den heliga ekonomiska tillväxtens namn. Det är därför politiker blundar för forskning som den som Ulrika Ernvik redovisar. Priset för denna hets, tror jag, ser vi i dagen utbredda psykiska ohälsa bland dagens barn och unga.