Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-26 13:34

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/var-politiska-apati-blir-deras-framsta-vapen/

DN Åsikt

DN Åsikt. Vår politiska apati blir deras främsta vapen

Foto: Pontus Lundahl/TT

De senaste tio åren har nyfascismen tagit mark i hela västvärlden. Nu är det viktigare än någonsin att inte gripas av utmattning, utan sätta hårt mot hårt och stå upp för demokrati och humanitära värderingar.

Rätta artikel

Aldrig förr har begreppet ”politisk depression” känts så relevant som det gör just nu. Kalla det apati eller utmattning – varje morgon tycks det som att världen vaknar till nya uppgifter om katastrofens frammarsch.

Det går inte att värja sig mot. Ryssland legaliserar våld mot kvinnor och barn. För varje dag som går kommer rapporter om hur Donald Trump utnyttjar sin nyfunna makt som USA:s president till att göra livet sämre för de allra mest utsatta. Och i Sverige förhandlar Moderaterna med SD.

De senaste tio åren har inneburit en stadig global frammarsch för fascism och främlingsfientlighet. I val efter val har de partier och politiker som representerar det sämsta hos oss tagit makt och mandat tills det ser ut som att de snart kommer att styra hela världen.

Vi befinner oss i en intensiv period av historia. Enorma framsteg sida vid sida med våldsamma konflikter, en hård, konservativ backlash mot den kamp för lika rättigheter som just börjat ge frukt. Två steg framåt och ett steg tillbaka.

En stor del av den genomgående känsla av hopplöshet som tycks genomsyra samhället just nu är besvikelse. Vi trodde att det här redan var över. Vi trodde att vi skulle få skörda frukterna av forna generationers politiska kamp i form av en given ljusare framtid.

Det är dags för oss att ta upp facklan. Nu mer än någonsin måste vi förbli stående och hålla ut. Vår politiska utmattning är deras främsta vapen. Vår uppgivenhet är nyckeln till fascisternas, våldsbejakarnas, homofobernas och kvinnohatarnas seger. Och det vet de.

När vanliga medborgare inte längre orkar hålla sig informerade och aktiva så dör en kritisk del av demokratin. Det är när vi inte längre orkar kämpa för den andre som vi låter förtrycket sippra in. De kan inte vinna utan vår tystnad. De kan inte vinna utan vårt samtycke.

Vi såg förra lördagen hur människor världen över gick ut på gator och torg och demonstrerade att de är villiga att stå upp för jämlikhet och demokrati. Det var en fantastisk början, men en dag är inte tillräckligt. Vi måste bygga den värld vi vill leva i. Varje dag. Varje krona vi spenderar är ett politiskt ställningstagande, och att varje röst vi inte lägger är att räcka fascisterna en del av den värld vi inte orkar hjälpa till att bygga.

Det handlar inte längre om vänster mot höger – det handlar om demokratins överlevnad. Vi måste leva enligt de ideal vi förespråkar, oavsett om det gäller att öppna sitt hem för flyktingar eller att kandidera till kommunfullmäktige. För det här slaget kommer att stå på alla arenor. På arbetsplatser och i skolor. Över sociala medier och i tidningarna. På gatorna och i riksdagen.

Ett samhälle är varken mer eller mindre än summan av de människor som utgör det. Genom att förändra oss själva och varandra kan vi förändra samhället. Genom att lyssna, tänka kritiskt, engagera oss och agera kan vi skriva historia.

Att vägra ta kampen nu, i det kritiska ögonblicket, är mer än utmattning. Det är lathet. Det är kapitulation. Det är oacceptabelt.