Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-13 08:04

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/vara-allra-aldsta-maste-fa-trana-gratis-pa-gymmet/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Våra allra äldsta måste få träna gratis på gymmet”

Styrketröning på gymmet på Sickla hälsocenter i Nacka utanför Stockholm.
Styrketröning på gymmet på Sickla hälsocenter i Nacka utanför Stockholm. Foto: Lotta Härdelin

Våra allra äldsta måste få träna gratis på gymmet. Den skatterabatt på friskvård som finns för arbetstagare försvinner på pensionsdagen när behovet av träning och samvaro med andra ökar, skriver Göran Murvall, initiativtagare till styrketräning för 90-plussare.

Rätta artikel

De vetenskapliga beläggen är starka för att ökad fysisk aktivitet hos äldre är starkt hälsofrämjande. I takt med att vi blir allt äldre samtidigt som den biologiska åldern över tid sjunker förändras sjukdomspanoramat och därmed äldres förväntningar på livskvalité.

Forskning har visat att äldre inte i första hand oroar sig för cancersjukdomar och död, utan snarare för brist på sociala sammanhang, ensamhet och oförmåga att kunna ta hand om sig själva.  

Detta skapar depressioner och psykisk ohälsa, vilket uppmärksammas alltmer. Tyvärr riktas resurserna mot eftervård i stället för mot roten till det onda. Våra resurser måste i stället riktas mot insatser som bryter de äldres ensamhet. 

Våren 2011 initierade jag gratis styrketräning för mina patienter som fyllt 90 år. Av 18 inbjudna kom 16 till första träningen.

Två år senare var samtliga 16 kvar i gruppen. Genomsnittsåldern hade då stigit till 95 år.  Världens äldsta gympagrupp fick stor massmedial uppmärksamhet utifrån ett ”gullighetsperspektiv”, men syftet var ett annat.

Vi ville visa att om de allra äldsta och svagaste kunde borde även 70- och 80-plussarna, de som är dyrast i sjukvården, kunna ta ansvar för sin hälsa. Genom positiva förebilder med tydlig symbolik och professionell hjälp kan vanor förändras. 

Sedan 2014 har Nacka kommun tagit över kostnaderna för verksamheten och alla som fyllt 90 år i Nacka erbjuds styrketräning med gratis fika minst en gång per vecka. Det goda exemplets makt är stor och vanor kan förändras med relativt små medel.

Verksamheten kostar Nacka kommun cirka 320.000 kronor per år, vilket utgör 0,0004 procent av kommunens äldrebudget. Nackas 70- och 80-åringar säger inte att de är för gamla för att träna, utan snarare som 86-årige Kurt formulerade det härom dagen: ”Nu är det bara fyra år kvar tills jag får gratis träning”. Kurt kommer flera gånger per vecka, lika mycket för att skapa nya sociala kontakter och motverka en hotande ensamhet som för att bygga muskler. 

Under barndomen lär vi oss att borsta tänderna två gånger dagligen. Med hjälp av våra föräldrar grundläggs en vana som består resten av livet. Vanans makt är stor och positiva förebilder är ofta nyckeln till framgång.

Vi bör se på fysisk aktivitet på liknande sätt – som en ”kroppslig tandborstning”som följer oss genom hela livet. Därför är skolgymnastik och stödet till barn och ungdomsidrott så viktigt.

Regeringen avsatte i vårbudgeten ytterligare 10 miljoner kronor till barn och ungas idrottande. Det samlade stödet från Riksidrottsförbundet uppgår nu till knappt 2 miljarder kronor per år.

Under våra arbetsliv finns ett friskvårdsbidrag som erbjuds arbetstagare på mellan 3.000 och 5.000 kronor per år i skattesubvention stöd för fysisk aktivitet. När vi lämnar arbetslivet upphör detta ekonomiska stöd. Ändå finns det sannolikt inga som har så god nytta av träning kombinerat med gemensam samvaro som äldre.     

Vi människor är skapta för fysisk aktivitet, men tyvärr är vi också programmerade till att spara energi. Utvecklingen de senaste decennierna har stimulerat just detta - vi har fått hjälp med att bli lata. Tekniska uppfinningar har medfört mer stillasittande, mindre fysiskt krävande arbeten och en bekvämare livsstil.

I takt med detta ökar vällevnadssjukdomarna. Fetma, nedsatt kondition och muskelstyrka är en påtaglig realitet, men än värre är ökningen av de sjukdomar som följer av brist på sociala sammanhang och ofrivillig ensamhet.

Människan är ett ”flockdjur” som trivs bäst när vi gör saker tillsammans. Ensam är sällan stark.  

1913 infördes allmän pensionsålder vid 67 års ålder. Då levde vi i genomsnitt cirka 60 år. De som nådde pensionsåldern var ofta utslitna och utgjorde bara en kostnad ur ett skattebetalarperspektiv. Sedan dess har över hundra år gått, men vårt synsätt på åldrandet är i allt väsentligt oförändrat.

De flesta som lämnar arbetslivet i dag har 20–25 år kvar att leva. Politiska beslut måste beakta detta, bakomliggande orsaker till ökningen av hälsoekonomiska kostnader måste analyseras och synen på åldrandet föryngras.

Fysisk träning för äldre är ett exempel på modern primärvård med riktade insatser mot grupper med särskilt stor risk, det vill säga äldre med risk för fallskador, ensamhet, smärtproblematik, depressioner och nedsatt livskvalitet. Det är en kostnadseffektiv behandling helt utan biverkningar, som preventivt riktar sig mot orsaker och inte mot dyrbar eftervård. 

När vi startade 90-plus ombads vi att forska på projektet. En utvärdering våren 2014 visade vad vi redan visste: ”mens sana in corpore sana – ”en sund själ i en sund kropp.”

När vi nu drivit projektet i Nacka i sju år är vi övertygade om att våra äldre, inte bara de över 90 år, har nytta av träningen. De som deltar förbättrar sin muskelstyrka och balans, sover och äter bättre, använder mindre smärtmediciner och – kanske framför allt - får en förstärkt social struktur med fler relationer och minskad ensamhetskänsla.  

Fysisk aktivitet är numera en vedertagen medicinsk behandling mot en mängd olika sjukdomstillstånd. Vårdpersonal kan sedan över 10 år tillbaka skriva FAR – fysisk aktivitet på recept.

Denna biverkningsfria medicin ingår dock inte i Läkemedelsförmånen, vars kostnadsökning beräknas till cirka 5 procent per år till cirka 25 miljarder kronor i år. Personer över 65 år står för cirka 60 procent av denna kostnad.

Hos de som är över 80 år är statistiken än mer skrämmande. Läkemedelskostnaderna i denna grupp har de senaste 20 åren ökat med 70 procent och multimedicinering av äldre kostar samhället enorma belopp och orsakar onödiga sjukhusinläggningar och besvär med biverkningar. Läkemedel mot depressioner, oro och dålig sömn toppar statistiken.

Något läkemedel mot brist på sociala relationer och ensamhet är ännu inte uppfunnet. Det ska vi vara glada för. Lösningen ligger inte i att utveckla ett nytt läkemedel utan i att förmå våra politiker att rikta mer resurser mot orsakerna snarare än följderna av orsakerna.

Storbritannien är först i Europa med en ensamhetsminister. Sverige skulle kunna bli det första landet i Europa med ett riktat statligt stöd till fysisk aktivitet i grupp för våra äldsta medborgare.