Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-18 18:57

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/vi-ar-vilse-blabarsskogen/

DN Åsikt

DN Åsikt. Vi är vilse i blåbärsskogen

Vår frånkopplade relation till naturen gör oss till ekologiska analfabeter som inte kan förvalta den planet som vi är sammanvävda med och helt beroende av.

Jag läste om och har själv upplevt hur bären inte plockas i våra folktomma skogar.  Att 96 procent av våra allemansrättsligt skyddade bär aldrig plockas, som debattören Hans Luthman skrev i DN 30/9, förvånar inte men får mig att tro och hoppas att annan nytta och glädje uppstår trots utebliven skogstur. Luthman har beräknat miljardbelopp som går förlorade. Det är ett hypotetiskt resonemang eftersom vi troligen aldrig plockat ens hälften av bären i skogen. Men poängen han gör om vår frånkopplade relation till naturen är korrekt och aktuell. Den gör oss också till ekologiska analfabeter som är dåligt lämpade att förstå basala naturvetenskapliga fakta och än sämre att förvalta den planet som vi är sammanvävda med och helt beroende av.

När våra skogar blir monokulturer och endast värderas som pappersmassa, virke och bränsle och när vår tid värderas högre än andras, våra företags välbefinnande styrs av kvartalslogik, då rycker vi på axlarna, trycker gasen i botten och utan säkerhetsbälte sätter oss bakom ratten på en vansinnesresa mot bergväggen. När bären är massproducerade någonstans långt hemifrån och vi som har ont om tid, gott om pengar och saknar ekologisk och socialt intresse av skogen, då köper vi oss inbillat bekymmersfria med en plastask bär som odlats i energikrävande inomhusodlingar och körts långväga till oss. Det som blir effekten av detta förhållningssätt är att:

Vi förlorar en viktigt länk mellan stad och land, odling och konsumtion

Vår upplevelse av och relation till naturen och ekosystemen som försörjer oss blir lidande

Vi sparar tid

Vi lägger våra dolda kostnader någon annanstans

Utvecklingsbegreppet ses alltid som något framåtskridande, större och bättre. Det visar exempelvis repliken från Torsten Fallenius, som inte gjort sin matteläxa eftersom hans kalkyl missat både energiåtgång i odlingarna och transporterna av inhandlade polska, spanska eller kanadensiska blåbär. En genomsnittlig svensk förbrukar resurser motsvarande fyra planeter årligen. Om man inte ser det som ett problem är det inte konstigt att blåbären blir globala och jättelika och tomaterna sötare och finns året om, men båda två innehåller i 9 fall av 10 mindre näring, kommer med stora ekologiska och social kostnader från gigantiska växthus någonstans i jordbruksvärldens inplastade växthusöken.

Aktuell forskning pekar på att pedagogiska, etiska och moraliska utmaning väntar våra samhällen. Så förutom tekniska klimatanpassningar måste vi stärka samhällets resiliens genom att öva oss mentalt inför vad ett fossilfritt Sverige innebär, och inte minst: motverka problemen innan de uppstår.

Hur vi förstår naturvetenskapliga frågor beror på om vi förstått de samhälleliga. Så vänj er av med det som vi kommit att förknippa med välfärd men som egentligen är definitionen av välstånd. Välfärdsbegreppet bör laddas om. Låt det bli det frö vi sår istället för att värna den påstått hållbara utvecklingen.

Huvudinlägg: Hans Luthman: Ett svindlande slöseri att inte plocka alla bär

Repliker: Torsten Fallenius: Det är inte gratis att plocka bär

Wuthinun Phansaen: Jag hinner med både bärplockning och arbete