Sedan 1960-talet har det förts diskussioner om bygget av en begravningsplats på Järva för att lösa Stockholms akuta brist på kistgravplatser. Första beslutet för Järva begravningsplats togs i stadsbyggnadsnämnden redan 2008, och bygget kommer nu snart att påbörjas.

Genom åren har dialogen tyvärr brustit mellan staden och Järva discgolfspark för att hitta nya lösningar för verksamheten. Jag har varit mån om att dialogen ska återupptas och är glad över att ett första steg kring detta togs vid ett gemensamt möte i måndags. Staden erbjuder alternativa placeringar i närområdet, och ser gärna att man snabbt hittar en lösning.

Ambitionen med bygget av Järva begravningsplats har varit att den ska få samma strategiska betydelse och långsiktighet som världsarvet Skogskyrkogården. Det vinnande arkitektförslaget ”Öarna” innebär att begravningsplatsen byggs som avgränsade öar i landskapet runt och på Granholmstoppen, där det mellan öarna skapas utrymmen för rekreation och friluftsliv.

Fokus för projektet har hela tiden varit att utveckla Järvafältet. Det som gör platsen levande i dag – att kunna promenera med hunden, åka skidor, grilla och jogga – blir fortsatt centralt.

Fårskötsel kommer även att bedrivas med herde eller med flyttbara stängsel, och inga större områden kommer att stängslas in. Tillgängligheten kommer att öka genom utbyggt vägnät, och tillgängligheten ökar med offentliga toaletter. Alla kvarter är dessutom allmän plats och är tillgängliga för alla.

Det här projektet har sin utgångspunkt i att Stockholm saknar kistgravplatser. Det är givetvis sant att det finns andra begravningsformer som kremering, men i Stockholm ska man kunna begravas på det sättet man önskar.

Bristen på kistgravplatser har varit särskilt stor i västra delen av staden, där anhöriga som velat begrava sina nära och kära i vissa fall behövt ta sig 30 kilometer bort till Strandkyrkogården. Det är oönskad situation, vilket också förklarar det breda blocköverskridande politiska stödet för projektet. Minnes- och sorgeplatser ska finnas tillgängliga i stockholmarnas närområde, och vi ska inte göra skillnad på människors religiösa preferenser. 

Miljöaspekter vid denna typ av projekt är viktiga, och det är därför beklagligt att det spekulerats i att över 1.000 träd skulle behöva kapas. Sanningen är den att det rör sig om 250 träd, och i huvudsak i den del som görs om till våtmark. Samtidigt planteras 378 nya träd.

Dessutom sker miljökompensation i form av en våtmark som gynnar groddjur och biotoper genom framtagande av dagvatten som i dag leds bort. Reningen av förorenade massor medverkar till minskad påverkan på grundvatten, och ökad biologisk mångfald främjas på olika sätt.

Befolkningen i Stockholm ökar, och i takt med det så ökar även behovet av begravningsplatser. Därför är det nödvändigt att vi nu efter årtionden av diskussioner och utredningar går vidare med bygget av Järva begravningsplats.