Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-24 03:34

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/vi-har-valt-familjekarriar-i-lugn-och-ro/

DN Åsikt

DN Åsikt. Vi har valt familjekarriär i lugn och ro

Min man och jag är nöjda med valet av familjekarriär. Vi hinner finnas där för våra barn. Då hinner vi bygga en stark självkänsla hos våra barn. Min ståndpunkt är att det är klart att barnen vill vara hemma och det är väl klart att man som förälder också vill vara hemma.

Bjuvgårds och Sederholms artikel om "Har förskolan blivit vår tids barnhem" är den absolut bästa på många år. Mitt i prick. Helt rätt i tiden. Äntligen en tankeställare, en tydlig ringklocka. Finns det inga småbarnsföräldrar som stannar upp och funderar? Alla bara kör på i samma mönster och tänker "så här gör man ju, alla andra gör ju så här". Men vad säger magkänslan? Lämna sitt barn rätt upp och ner som ettåring till andra människor mellan 8-16 fem dagar i veckan. Det är ju helt galet!

Min man och jag diskuterar nästan dagligen ”det här med att vara hemma med barnen”. Vi har i snart fem år ”gått i skift hemma”. Vi väljer familjekarriär. Vi har en femåring samt en tvååring hemma. Och vi är stolta, glada och nöjda med att vara hemma med våra barn. För: Vi hinner! Vi hinner gosa i sängen på morgonen, vi hinner titta på barnkanalen i lugn och ro innan frukost, vi hinner steka Pippipannkakor fast det är tisdag, vi hinner, vi hinner...och det kanske viktigaste, tycker vi, vi hinner lyssna på våra barn. Det finns ingen stress, ingen brådska eller inget ”vi hinner inte”. Kramen kan aldrig missas. Vi finns där.

Min man och jag känner oss ensamma i valet. Våra vänner är snabbt tillbaka i arbetet efter att barnen har blivit ett eller två år. Men det är klart, ska man bo i den där jättevillan, köra den coolaste bilen, beställa matkassar från nätet och ha städhjälp, då har man inte råd med att ”bara gå hemma”. Eller!? Är det någon som ångrar sin tid hemma med sina barn? Knappast. Snarare tvärt om, man ångrar att inte ha spenderat tid hemma. Småbarnsåldern springer iväg. Det gäller att ta till vara på tiden och njuta. Arbetslivet försvinner inte bara för att man är hemma i fem år.

I medierna pratar man om att allt fler unga mår psykiskt dåligt, har ångest och depressioner. Allt fler lider av ADHD samt autismspektrumtillstånd. Det är väl inte konstigt att förstå. Det viktigaste i början av livet är att ha sina föräldrar nära, känna tillit och trygghet. Om du kastas in i samhällssystemet redan som ettåring och ska klara av stress av att bli lämnad, klara av situationen i stor barngrupp samt inte ha dina föräldrar i närheten, då är det inte märkligt att individer bygger upp en inre psykisk ohälsa. Att bygga upp en stark självkänsla, att känna att ”jag duger”, ”jag är värdefull och unik” är målet som varje förälder har, tror jag. Och det bygger du upp genom att umgås och finnas till hands för dina barn. Låt småbarnsåldern bli en lugn och trygg del av livet i stället för en enda lång transportsträcka. Njut av dina små barn och se deras framsteg i stället för att pedagogerna på förskolan får berätta om dem.

Min starka åsikt är att det är klart att barnen vill vara hemma med sina föräldrar. Och det är väl klart att vi vill vara hemma med dem också!?

Huvudinlägg: Bjuvgård & Sederholm: Har förskolan blivit vår tids barnhem?

Ytterligare repliker: Margareta Rönnberg: Förskolevistelsen människans kanske lyckligaste tid Åsa Wedner: En förskola med kvalitet skapar kompetenta barn Torunn Liljegren: En trygg anknytning skapas inte bara av föräldrar Päivi Rissanen: Dagis/förskola har granskats från 1960-talet och framåt Bjuvgård & Sederholm: Vi måste kunna skapa värdiga alternativ My Tegelgård: Borde vi inte redan sett de negativa konsekvenserna? Janna Davidson: Förskolan utgör inget institutionsliv