Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-22 14:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/vi-maste-ha-karnvapen-for-att-avskracka-ryssland/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Vi måste ha kärnvapen för att avskräcka Ryssland”

Den ryska atomubåten Dmitry Donsky ankrad utanför kuststaden Kronstadt tre mil väster om St Petersburg den 29 juli 2017. Foto: Elena Ignatyeva/AP

Sverige bör återupprätta ett kärnvapenprogram eller bli medlem i Nato. Det är enda sättet att ha ett försvar med verklig försvarskapacitet, skriver juridikstudenten Gustaf Sandberg.

Rätta artikel

Alfred Nobel var vetenskapsman, ingenjör, vapenhandlare och stiftaren av världens mest ärade akademiska priser och dessutom fredspriset. Han hade en dröm om att skapa massförstörelsevapen med motivet att säkerställa fred.

För många kan detta tyckas vara ren galenskap, men är det? Eller förutsåg Nobel framtiden ett sekel i förväg? 

Kalla kriget kallas så för att det utkämpades utan eldkraft. Anledningen var att båda sidorna skulle förgöra varandra i en väpnad konflikt på grund av den fruktansvärda destruktivitet kärnvapen besitter.

Dessa kärnvapen gjorde på så sätt mycket riktigt kriget omöjligt, eller åtminstone till självmord. Till skillnad från tidigare i historien blev det inte längre möjligt att vinna någonting på att kriga.

På engelska kallas detta resonemang för ”The theory of mutual assured destruction”. Detta är den huvudsakliga anledningen till fred i modern tid, snarare än en mer sansad och mindre fientlig utrikespolitik. 

Sverige skaffade dock aldrig kärnvapen. Vi hade visserligen ett program från slutet av 40-talet till början av 70-talet, men det lades ner, främst av politiska skäl. Bland dessa fanns Vietnamkriget, hippierörelsen, miljöengagemanget och motståndet mot kärnkraft. 

Det svenska försvaret är nu svagare än någonsin. Trots att kalla kriget är över och Sovjetunionen fallit väcker särskilt Ryssland, men även Kina, allt större oro. Nu finns emellertid ett närmast totalt stöd i riksdagen för en upprustning. 

Under de senaste åren har det förekommit många försök att illustrera försvarets bristande förmåga, exempelvis när ÖB Sverker Göranson i januari 2013 sade att ”Sverige kan försvara sig ungefär en vecka” vid ett angrepp. 

Man pratar om hur Ryssland kan rulla pansarvagnar in i Norrland, stiga i land på kusten och hoppa fallskärm ner på åkrarna och att vi inte skulle ha tillräckligt att sätta emot. För mig låter dock dessa spekulationer ungefär så här: ”Vi är chanslösa mot krypskyttarna därborta. Vi har ju för få svärd!”.

Läget är betydligt värre än det verkar. Varför skulle inte Ryssland göra det uppenbara?

Enligt mina efterforskningar kan en rysk ubåt som ligger under ytan på den ryska östkusten avfyra en missil som åker upp i atmosfären och någon timme senare regnar sex stycken atombomber ner över Stockholmsområdet, var och en tio gånger kraftigare än den i Hiroshima. Stockholm och dess förorter skulle raseras och jag som bor i Uppsala skulle tvingas evakuera om vinden är sydlig.

Hur många sådana missiler har denna ubåt? 16. En enda ubåt skulle kunna tillintetgöra det svenska samhället och vårt försvar skulle inte kunna göra annat än att se på. 

Varför skulle inte Ryssland ge oss ultimatumet att kapitulera eller förgöras? I ”Om krisen eller kriget kommer” hävdar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap att vi aldrig kommer att ge upp, men förstår myndigheten situationen? Ultimatumet har nämligen använts en gång tidigare, och med lyckat resultat.

Det högmodiga Japan som kallblodigt och orubbligt inväntade invasion kapitulerade när innebörden av de allierades hot om totalförstörelse klarnade. Ställt inför samma hot skulle Sverige också kapitulera direkt.

Det skulle inte bli något krig. Vi har ju trots allt inga kamikaze-divisioner eller samma nivå av stolthet som får folk att begå självmord för att bevara sin heder.

Varför skulle då Ryssland vara beredd att bomba oss med bly, men inte med plutonium? Massförstörelsevapen har som Nobel förutspådde revolutionerat krig. Det moderna kriget utkämpas med underrättelseverksamhet, inte med flyg, flottor eller infanteri.

Kärnvapen är dock förutsättningen. Skulle vi bara ha en ubåt liknande ryssarnas skulle vi kunna stå emot en militär supermakt. Den skulle inte kunna röra oss och vi skulle inte kunna röra den. 

Huruvida Sverige har egna sådana ubåtar eller har allierade som har dem är av mindre betydelse. Det viktiga är att avskräckningsfaktorn finns. En sådan kan åstadkommas genom ett Nato-medlemskap, men då upplöses svensk neutralitet och vårt försvar blir beroende av amerikanerna. 

Dessvärre har Sverige sedan länge betraktat kärnvapen som i sig ondskefulla och varit för berusad på sin inbillade moraliska överlägsenhet för att förhålla sig saklig i frågan. Den som aktivt verkar för en kärnvapenfri värld har inte förstått vilken funktion kärnvapen fyller.

Att ensam ha massförstörelsevapen möjliggör världsherravälde. Våld är makt och kärnvapen är det ultimata våldet. USA, Ryssland och Kina kommer aldrig ge upp denna makt. 

Med all respekt är FN:s konvention om ett kärnvapenförbud av samma papper som Neville Chamberlain kom stolt viftandes med undertecknat av Adolf Hitler. Man kan lika gärna förbjuda kriget i sig. Det sista massförstörelsevapnet kommer att förstöras i samband med mänsklighetens undergång, oavsett om det detoneras eller inte. 

Kärnvapeninnehav ska grundas på säkerställande av fred och det är inte försvarligt att ha mer än nödvändigt. Jag har hört att USA och Ryssland kan spränga världen hundratals gånger om. En gång är givetvis för mycket. 

Sveriges naiva och pacifistiska förhållningssätt i frågan är beklaglig. Den som kan sin historia vet att pacifister möjliggör krig, inte tvärtom. Lyckligtvis utgör dock stödet för ett Nato-medlemskap ett kamouflerat stöd för min ståndpunkt, även om ärlighet hade varit att föredra. 

Det är meningslöst att ge försvaret resurser att utöka sina divisioner och bataljoner och tro att det ens kommer fördröja en ockupation. En avskräckningsfaktor i form av kärnvapen är det enda som fungerar. Försvaret i övrigt behöver inte klara av mycket mer än att vakta gränserna, oskadliggöra mindre hot och bistå i konfliktområden. 

Säkerhetspolitiken bör skifta fokus och erkänna att ett försvar utan kärnvapen bara är en papperstiger. Enda sättet för Sverige att ha ett försvar med verklig försvarskapacitet är att antingen återupprätta ett kärnvapenprogram eller bli medlem i ett internationellt försvarssamarbete, rimligtvis Nato.

Jag överlåter uppgiften att avgöra vilket alternativ som är lämpligast till mer kunniga på området.