Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-23 02:18

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/vi-maste-lara-oss-att-fungera-tillsammans/

DN Åsikt

DN Åsikt. Vi måste lära oss att fungera tillsammans.

Hela livet måste människor fungera ihop med andra. Man ska respektera andra och själv bli repekterad för den man är. Respekt och tolerens uppnås inte genom att låta barnen enskilt bestämma över sin skolgång. Det uppnås när man tillsammans bidrar med något som för kunskaper och förmågor framåt.

Rätta artikel

Alma Andersson har missförstått delar av mitt inlägg så jag vill här förtydliga mina resonemang. Inledningen visar på den svängning av pedagogik som startade för ca 20 år sedan och vilka konsekvenser den fått. Det ligger som grund till mitt vidare resonemang om hur jag tycker det ska rätas upp och där är vi överens i vissa delar.

Alma Andersson använder begreppet ”vägvisare” som mycket väl beskriver mina tankar kring undervisning. För mig innebär undervisning att läraren vet målet och att barnet är delaktigt med både idéer och åsikter, men att läraren hjälper barnet att hålla rätt riktning. Det är också viktigt att man hittar rätt verktyg för den individuella eleven, alla lär inte på samma sätt. Med det vill jag ha sagt att det ena utesluter inte det andra, men att lägga ett ansvar på barnen att själva hitta både mål, veta vilken väg de ska ta och vilka verktyg som behövs är förödande. Skolans uppdrag är att undervisa, förse barnen med det de behöver inför arbetslivet. Detta kan man göra på olika sätt.

Att förbereda elever för det samhället som finns i dag innebär att skolan måste vara ett steg före, då det hinner gå kanske upp till 15 år innan de kommer ut i arbetslivet. Tyvärr är skolan oftast ett steg efter. Det är inte möjligt att veta hur samhället ser ut om 15 år med tanke på hur fort utvecklingen sker. Skolan ska därför eftersträva att förbereda barnen att fungera tillsammans med andra människor. Det ändras inte oavsett samhällsutvecklingen utan är en baskunskap alla bör ha med sig. Det som ändrats i dagens samhälle som förmodligen kommer att växa är att man måste kunna arbeta mer självständigt och ta fler egna initiativ. Det ska också utvecklas i undervisningen.

Åren i skolan ska förbereda barnen att kunna arbeta i grupp (en arbetsplats, arbetslag, förening och så vidare) och respektera att andra har andra åsikter och förmågor än de själva. Både under skoltiden och senare i arbetslivet kan du inte själv bestämma allt. Oavsett hur samhällsutvecklingen ser ut är detta allmängiltigt. Det är här jag tycker Alma Andersson motsäger sig själv. Samtidigt som hon tycker att alla kan bidra till gruppen ska de gå sin egen väg. Skolan ska bygga upp självförtroende och självkänsla så att barnen/unga vuxna vågar framföra sina åsikter, men samtidigt respektera andras. Barnen måste lära sig att fungera i grupp, visa hänsyn, då de flesta alltid kommer att ha arbetskamrater att respektera. De måste lära sig att kunna följa styrdokument och arbetsbeskrivningar. Man kan inte alltid gå den väg man vill utan måste ibland kunna anpassa sig och kompromissa.

Hur ska ett barn veta att det är viktig kunskap att ha med sig i vuxenlivet och själv ta initiativ till att lära sig detta? Det går inte att lära sig genom dator/surfplatta. Det måste införlivas tillsammans med andra. Jag har som lärare alltid arbetat med inställningen att jag har en grupp som består av individer. Inte att alla har egen beslutsrätt och kunna veta vilken information de ska söka efter. Med ökad ålder, kunskap och utveckling byggs ansvaret upp successivt, när barnet förstår vad som eftersträvas och behövs.

Den delen av min artikel, som till stora delar stämmer överens med Alma Anderssons åsikter är synen på barnens olikheter. I dag existerar ramar och man lägger stort fokus på individen som inte passar in. Liksom Alma vill jag sudda ut ramen genom att alla barn är lika viktiga med alla sina olikheter och därmed kunna se varandras positiva sidor som bidrar till gruppen på ett bra sätt. När ramen suddas ut infinner sig ett lugn i klassrummet och ett bra arbetsklimat. Självkänslan växer för varje enskild elev vet att den duger precis som den är. Att det är en fördel att alla är olika. Det uppnår man genom att arbeta med gruppen som resurs, inte individuellt där alla drar åt olika håll. Det är då utanförskap och synen på kamrater blir snedvriden. Ur ett barnperspektiv betyder ”du kan göra som du vill” alltid, att kamraternas sätt att tänka och vara är fel/inte lika bra. Barnen måste lära sig att åsikter och kunskaper som skiljer sig från det egna är bra och utvecklande. Det lär vi bara tillsammans.