Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-14 18:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/vi-maste-tanka-pa-barnbarnens-framtid/

DN Åsikt

DN Åsikt. Vi måste tänka på barnbarnens framtid

 En lösning av klimatkrisen är enbart en dellösning. Det är ohämmad ekonomisk tillväxt på en begränsad planet som är huvudproblemet. Dessutom måste vi kunna diskutera känsliga frågor som att föräldrar borde nöja sig med ett eller högst två barn.

Staffan Laestadius har rätt i att klimatproblemen kräver en drastisk samhällsomställning. Klimatpåverkan är dock enbart en av flera effekter av den globala tillväxten på cirka 3 procent per år.

Andra exempel är att människan omvandlat omkring halva planetens landyta till åkrar, trädplantager och städer. Vi har på så sätt överfört stora delar av växternas produktion till det mänskliga samhället.

Detta har lett till att av de större djurens globala vikt utgör tamdjur cirka 64 procent, de ca 7,5 miljarder människornas vikt cirka 27 procent, medan vilda djurs sammanlagda vikt utgör endast cirka 9 procent. Om detta fortsätter beräknas de odlingsbara jordarna ta slut omkring år 2050.

Även fosfortillgångarna, som behövs för konstgödsel på världens åkermarker, närmar sig en bortre parantes. Stora delar av havens fiskresurser är uttömda. Nu krävs att 1900-talets så kallade moderna projekt justeras till ett nytt projekt, inriktat mot noll tillväxt: hållbara samhällen.

Det krävs konkreta åtgärder. Enbart effektivare teknik räcker inte – om konsumtionen fortsätter öka sinar naturresurserna likväl. Skulle exempelvis solenergi ersätta fossila- och biobränslen löser kanske detta klimatkrisen. Men om vi får tillgång till den oändliga solenergin möjliggörs att göra slut på andra livsnödvändiga resurser ännu snabbare.

Lösningen ligger därför i att: 1) politiskt besluta om globala hållbara nivåer för uttag av naturresurser och 2) anpassa konsumtionen till dessa nivåer. Rättvisa miljöutrymmen har av tyska forskare beskrivits för ett 50-tal länder. I vissa länder bör konsumtionen minska kraftigt, i andra öka något.

För Sverige anges till exempel en nödvändig minskning av energianvändningen per person med cirka 68 procent fram till år 2050. Med färre människor dämpas miljöbelastningen. Väljer man i rika länder att sätta ett barn färre till världen begränsar man på sikt sitt personliga utsläpp av växthusgaser med cirka 58 ton koldioxidekvivalenter per år.

På andra plats kommer att leva bilfritt. Detta drar ner utsläppet med ca 2,4 ton per person och år, medan vegetarisk kost och återvinning har marginell betydelse.

Barn som föds i fattiga länder bidrar jämförelsevis enbart med några få procent till den globala miljöpåverkan. Att få barn upplevs dock av många som en viktig del av livet. Varför då inte ha bara två barn? En ytterligare möjlighet är att välja ett barn, men kanske bo nära andra, så att barnet får leka även tiden utanför dagis. Denna fråga kan uppfattas som alltför personlig, men visionen om ett hållbart samhälle kräver att befolkningsfrågan tas upp till debatt.

Utjämning av köpkraften från rika till fattiga skulle möjliggöra bättre utbildning. Om flickor får bra utbildning ökar deras möjligheter att välja det liv de vill leva och få till stånd familjeplanering. En internationellt rättvis ekonomi skulle även möjliggöra minskad barnadödlighet, det kanske viktigaste incitamentet till minskat barnafödande.

På grund av att en stor del av världsbefolkningen utgörs av unga människor, riskerar dock befolkningen fortsätta öka en tid. Det gäller nu att klara detta utan att merparten av naturresurserna slås ut. Klarar vi inte en jämnare fördelning av köpkraften, uppstår ökande konflikter. Det är nu, genom snabba politiska beslut, vi kan undvika detta.