Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-22 11:06

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/vi-sitter-alla-i-samma-tag/

DN Åsikt

DN Åsikt. Vi sitter alla i samma tåg

Det finns anledning till självkritik när det gäller den information som ges och hur den levereras men förståelse och respekt måste, även i en kund-leverantör-relation, fungera åt båda hållen.

Rätta artikel

Larsson Guerpillon, det finns många goda och välgrundade anledningar att bli frustrerad, irriterad och förbannad över hur tågtrafiken och dess underhåll fungerar idag. I många fall är det rent bedrövligt.

Det jag vände mig mot var överdriften om att tågtrafiken havererat och att säkerheten på något sätt skulle bli bristfällig på grund av förseningarna, samt att kalla en försening en krissituation. Lite perspektiv tack. För övrigt håller jag med dig om det mesta.

Jag håller även med Petra Thore om att den information som ges, samt hur den ges i många fall är bristfällig och där finns det anledning att vara självkritisk för många av oss som jobbar på tågen. Mer utbildning i konflikthantering och kundbemötande vore absolut på sin plats. Jag förstår för övrigt att målet i livet för de flesta inte är att vara tyst och lydig resenär, men det lite mer kortsiktiga målet för alla på ett försenat tåg borde väl ändå vara att på ett säkert sätt ta sig fram till sin destination?

Samtidigt upplever jag ofta att det finns en överdriven förväntan på vad informationen ska bestå av. Jag vet och förstår till exempel mycket väl att beskedet signalfel är irriterande att få eftersom det är ganska intetsägande och tyvärr vanligt förekommande. Men jag kan inte utan whiteboard och med ganska bristfällig pedagogisk utbildning förklara något som det tagit mig en vecka i järnvägsskolan att lära mig.

Larsson Guerpillon, du blir frustrerad över att inte få någon tidsangivelse för när man kan rulla igen. Låt oss ta exemplet med det populära obehöriga i spåret. Om någon upptäcks i spårområdet skickas polis ut för att omhänderta personen. Eftersom säkerheten går först och det tar tid att bromsa ett tåg och polisen inte vill riskera att bli påkörd stängs området helt för trafik. Vem kan veta hur lång tid detta tar? Det beror på hur många poliser om letar, hur stort området är, hur lång tid det tar för polisen att ta sig dit och sp vidare.

Jag har fyra val. Jag kan meddela att det tar fem minuter. Det har hänt. Men då kommer jag oftast att ha fel och blir hudflängd därefter. Jag kan meddela att det tar en halvtimme till en timme, som det gör i de flesta fall, men ganska ofta kommer jag att ha fel där också. Hudflängd igen. Jag kan ta den säkra varianten och säga att det tar två timmar. Då blir jag också hudflängd samt att jag troligen helt i onödan ger de resenärer som ska med flyget magsår. Eller så kan jag säga att det kan ta mellan fem minuter och två timmar och blir hudflängd för att jag inte kan säga mer exakt.

Jag hade kunnat skiva spaltmeter här om varför det blir telefonköer, varför det är svårt att få information, varför den kan ändras från ena minuten till den andra, varför det inte går att ge tidsuppskattningar på felavhjälpning och så vidare. Men vem orkar läsa det? När jag vid enstaka tillfällen faktiskt försökt förklara mer detaljerat för upprörda resenärer, vänligt och absolut inte med någon passiv-aggressivitet, så har jag fått en utskällning för att jag svänger mig med obegripligheter och för att jag är oförskämd.

Vi är alla överens om att det krävs stora förbättringar i tågtrafiken, men det enda vi kan göra när vi tillsammans blir sittande i samma båt, förlåt tåg, för att göra situationen just då uthärdlig är att visa varandra förståelse. Vi som jobbar ska informera på ett korrekt sätt och så gott det går förklara vad som händer. Som resenär får man försöka fortsätta förhålla sig lugn och lita på att personalen vet vad de gör. Att ta till storsläggan  och tala om krissituation och säkerhetsbrist för att tåget står stilla gör inget bättre, varken då eller senare.

Med detta avslutar jag mitt deltagande i debatten och avrundar med en kort lokförarhistoria som säkert kan uppfattas som passiv-aggressiv den också, men jag är ledig och jobbar inte så jag chansar på att den inte missuppfattas. Jag försäkrar att den är levererad med en blinkning utan annan baktanke än att den kanske kan roa en del.

Pessimisten ser mörkret i tunneln. Optimisten ser ljuset. Realisten ser att det är tåget. Lokföraren ser tre idioter på spåret.

Tack för mig!

Huvudinlägg: Maria Larsson Guerpillon: Vi måste inse att tågtrafiken havererat

Repliker: Magnus Olsson: Säkerheten i tågtrafiken är god Maria Larsson Guerpillon: Lokförare och tågvärdar gör sitt jobb men det räcker inte Petra Thore: Personalen skapade ökad irritation Anders Ingels: Problemet är att SJ inte förstår informationshantering