Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
DN Åsikt

Vi vill ha valfrihet - att välja bort barn som inte är som våra

Foto: Terje Pedersen/NTB
Foto: Terje Pedersen/NTB

Vi säger att vi värnar rätten att välja skola, men vi menar att vi vill slippa de stökiga eleverna, eleverna i behov av särskilt stöd, eleverna som inte är som våra egna barn.

Jag tänker ibland på hur vi som befinner oss i den ”bildade medelklassen” gör massor av medvetna val. Det handlar bland annat om att tidigt ställa barnen i kö till en förskola och skola. Det handlar om val som skaffar våra egna barn fördelar jämfört med de barn som inte har föräldrar som är lika om sig och kring sig. Vi placerar våra barn i den lugna friskolan som har en pedagogik som omöjliggör för elever som är i behov av särskilt stöd, en pedagogik som utgår från att eleverna själva ska planera, styra och utvärdera sitt arbete, en pedagogik som gynnar elever som redan från början har goda förutsättningar i livet. Genom att välja rätt skola, med lång kö och med egenarbete som pedagogisk grundton (där alla barn med adhd eller liknande automatiskt sorteras bort) så väljer vi bort umgänge med störande och behövande elever. Vi skapar en liten, men växande, enklav i skol-Sverige där vi slipper ta konsekvenserna av uteblivna satsningar på skolan. Vi säger att vi värnar rätten att välja skola, men vi menar att vi vill slippa de stökiga eleverna, eleverna i behov av särskilt stöd, eleverna som inte är som våra egna barn. Jag blir illamående av att tänka på hur vi i valfrihetens namn segregerar barnen: resursstarka skiljs från resurssvaga. Jag blir illamående av att tänka på hur entreprenörer mjölkar skolan på pengar, pengar som tillhör eleverna och lärarna. Jag blir illamående när jag tänker på hur vi låtsas att vårt system är normalt, när vi är ensamma om att tillåta en så extrem version av skolval. Till och med Chile har ändrat sin inställning till vinstdrivande friskolor. Vi är nu ensamma i världen. Ensamma och extrema. Vi låtsas att det är fint och normalt med valfrihet och vinster, så att våra medelklassbarn ska ha alla möjligheter att gynnas på andras bekostnad. Tveksamhet eller motstånd mot att ta elevernas pengar bemöts med ”Klart vi måste tillåta vinst. Vi vill väl inte ha det som i Nordkorea!”. Och vi låtsas att alla har lika goda möjligheter att välja – så vi kan fortsätta att välja segregerade friskolor där våra barn slipper umgås med elever med annan bakgrund. Nu funderar jag på att byta skola för ett av mina barn. Jag ska omsorgsfullt se till att byta till en vinstdrivande friskola där mina barn inte behöver träffa barn med annan bakgrund. Jag ska se till att byta till en skola där föräldrar har god utbildning, kör en suv och kan skilja ”subjektiv” från ”objektiv”. Jag ska se till att byta till en skola som bidrar till ökad segregering i samhället och där skattepengar delas ut som vinst. För det är priset jag får betala när jag vill fortsätta att göra medvetna val.

Detta är en insändare i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.