Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-16 09:18

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/vikarielarare/

DN Åsikt

DN Åsikt. Ersätt skolplikten med läroplikt av finländsk modell

Statsminister Stefan Löfven (S) i samspråk med elever på Gottsundaskolan i Uppsala i fjol. Foto: Pontus Lundahl/TT

Den svenska skolplikten bör ersättas av en läroplikt som i Finland. Den innebär att vårdnadshavaren ansvarar att barnet fullgör sin läroplikt. Om det försummas hotar böter.

Alla barn som är varaktigt bosatta i Finland är enligt lag läropliktiga. Det innebär i teorin att varje barn har en plikt att inhämta och tillgodogöra sig grundläggande utbildning. I Finland faller dock inte plikten på att fullgöra detta på barnet utan på barnets vårdnadshavare. Det är alltså vårdnadshavaren som ansvarar att barnet fullgör sin läroplikt. Om vårdnadshavaren försummar detta kan hen dömas till böter.

För att kunna fullfölja läroplikten erbjuder de finländska kommunerna grundläggande utbildning, det vill säga grundskola. Grundskolan är således ett erbjudande som kommunerna ger vårdnadshavarna och som det är upp till dem själva att acceptera eller inte. Alternativet är att istället hemskola sitt barn.

Skillnaden mot Sverige är markant. I Sverige har vi istället för lagstadgad läroplikt en lagstadgad skolplikt. Det innebär att alla barn i Sverige är enligt lag ålagda att genomgå grundskolan. Väl i grundskolan är det huvudmannen som har ansvar för att barnen fullgör sin skolgång samt anpassar utbildningen efter varje barns behov. Detta leder till att synen på skolan i Sverige och Finland skiljer sig åt. I Finland ses skolan som något vårdnadshavarna ska vara tacksamma för medan skolan i Sverige ses som något som ska tillhandahållas som en service. Vad detta gör med synen på lärarna kan vi räkna ut. I Finland är läraryrket ett statusjobb medan det i Sverige är så oattraktivt att vi inom loppet av några år kommer sakna 70 000 nya lärare, förskolelärare och fritidspedagoger. I sammanhanget kan det vara intressant att påpeka att i princip alla finländska barn, 99,7 procent, slutför och får avgångsbetyg från grundskolan, att jämföra med endast 74 procent i Sverige.

Efter att ha varit verksam i utbildningsvärlden i snart ett decennium har jag stor erfarenhet av vårt svenska system och utifrån det vill jag argumentera för att införandet av läroplikt kommer att leda till tre positiva effekter för svenskt utbildningsväsende:

Det kommer stärka lärarnas status och därmed locka fler till yrket. När vårdnadshavare och samhälle inte längre ser skolan som en service utan som ett erbjudande kommer möjligheten för lärare att säga ifrån och respekteras öka. Lärarna är inte längre än service­station utan något som vårdnadshavarna ska vara tacksamma för. Lärarna får tid att vara lärare och inte försäljare, administratörer eller klagomålshanterare.

Förändringen kommer att leda till att fler elever slutför grundskolan med godkända avgångsbetyg.

Då förändringen sker som en lagförändring är det ingen administrativ börda som faller på utbildningssystemet. Skolan skulle således inte behöva vara den aktör som genomför förändringen. Det skulle inte behöva ske något uppehåll eller ny inlärning för den pedagogiska personalen, något som tidigare varit fallet när man velat förändra skolan.

Vinsterna skulle alltså kunna bli stora. Eftersom det är valår uppmanar jag våra politiker att ta vara på denna möjlighet.