Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-24 06:26

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/viktigt-att-bemota-pojkar-och-flickor-pa-samma-satt/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Viktigt att bemöta pojkar och flickor på samma sätt”

Foto: Hasse Holmberg/TT

Vi som jobbar med barn har stor makt och därmed ett stort ansvar. Det är viktigt att vi bemöter flickor och pojkar på samma sätt om vi ska kunna bli kvitt skeva föreställningar om hur pojkar och flickor ska vara, skriver läsaren Ella Eurén.

Rätta artikel

Föräldrar, fritidspedagoger, barnskötare, lärare, förskolepedagoger, psykologer, sjuksköterskor och alla ni andra som arbetar och interagerar med barn. Först och främst vill jag tacka för det fantastiska arbete ni gör. Det är inte lätt att arbeta med barn, jag vet det eftersom jag själv har jobbat med barn. Jag är oändligt imponerad. 

Att arbeta med barn innefattar många yrken. Du är psykolog, sjuksköterska, festfixare, problemlösare, kock, städare och ibland till och med den enda vuxna förebilden barnet har. Och med den makten kommer även ett ansvar. Eftersom vi projicerar värderingar som barnen senare kan komma att ha, bör vi  reflektera över vad vi faktiskt lär dem. 

Ta en stund för dig själv och tänk efter hur du bemöter barnen du interagerar med. Bemöter du alla på samma sätt och vad är det du präntar in i dem?

Det är regnigt ute och några elever leker i sandlådan. ”Mamma vill inte tvätta din jacka” hör jag hur en kollega ropar lugnt och vänligt till en elev. Givetvis menar denna kollega väl, hen är en fantastisk pedagog. Men, med valet av ord, ”mamma”, så projicerar hon konservativa gemensamma föreställningar om vad en kvinna ska göra. Och vad en kvinna inte ska göra.

Några meter bort sitter ett par flickor och bygger sandkakor. Till höger om dem sitter ett par pojkar som bygger sandslott, som de sedan tar sönder. Redan i väldigt ung ålder har barnen blivit påverkade av vad de ska och vad de inte ska göra, utifrån kön. 

Det är ingen slump att just flickorna lagar sandkakor och att pojkarna tar sönder sandslott. Det är vi vuxna som har lärt dem att flickor ska vara noggranna och att pojkar ska vara hårda och tuffa.

På andra sidan gården är det några elever som spelar fotboll. ”Upp och hoppa, är du en tjej eller” ropar en kollega till en elev som nyss ramlat. Den här kollegan är en otroligt skicklig pedagog, men fortfarande ett offer av det samhälle vi lever i. Det är inte alltid lätt att vara medveten om hur man själv bidrar, eftersom vi själva är produkter av dessa strukturer. ”Upp och hoppa, är du en tjej eller” är inte bara en mening, utan den projicerar normer och skeva föreställningar hos barnet. Meningen säger att tjejer är svaga och att killar inte får visa känslor.

Jag skulle önska att vi alla funderar över hur vi samtalar med barn, vilka ord vi använder och dess konsekvenser. Reflektera, prata om det och gör det till en aktiv diskussion, så att fler blir medvetna. 

Med den makt vi har, kommer ett ansvar. 

För att bli kvitt machokulturer och skeva föreställningar om hur män och kvinnor skall vara, måste vi ändra på hur vi samtalar med barn. 

Och tack vare ert engagemang blir det bara bättre!