Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-21 21:20

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/vill-vi-leva-i-en-madrasserad-varld-utan-risker/

DN Åsikt

DN Åsikt. Vill vi leva i en madrasserad värld utan risker?

Vi måste acceptera att det finns vissa risker med att leva och de enorma fördelar som till exempel bilkörning gett oss.

Livet är fullt av risker.

Många av dessa risker försöker politiker minska genom lagstiftning, både begränsningar och förbud. När man har minskat både risk och utfall en viss bit så fortsätter man riskminimeringen genom ytterligare begränsningar och förbud. Det finns sällan någon ”lagom” avvägning på dessa begränsningar med avseende på rimligt risktagande, utan det ligger i sakens natur att det blir strängare och strängare.

Till slut har denna kamp mot riskerna resulterat i att vi kraftigt begränsat livet vi lever på olika sätt. Trafiksäkerheten är ett utmärkt exempel på detta. Under de över 100 år bilen funnits har bilarna blivit mångdubbelt bättre både med avseende på prestanda och säkerhet. Vägarna har blivit säkrare på många olika sätt och körkortsutbildningarna är i dag mer utförliga än någonsin. Samtidigt har hastighetsbegränsningarna sänkts och sänkts.

Det står i någon lagtext något i stil med att det är ”upp till föraren att anpassa fordonets hastighet till rådande väglag”. Detta gäller inte längre, då det i de flesta fall är smärtsamt uppenbart att en modern bil utan större problem kan köra mer än 50% snabbare än hastighetsbegränsningarna på många av våra vägar utan större inverkan på riskerna. Det blir helt enkelt löjligt när begränsningarna sätts så lågt så att man skulle kunna köra en bil från 50-talet i snöslask i de hastigheterna när de flesta kör moderna bilar under mycket bättre förhållanden.

Vill man att folk ska hålla hastigheten så måste begränsningarna anpassas till verkligheten.

Nollvisionen är tyvärr mer eller mindre omöjligt att uppnå utan att vi lever i en madrasserad värld.

Människor kommer dö i onödan även i framtiden. Det är verkligheten vi måste acceptera.

Självklart ska vi arbeta för att minska risken för olyckor och dödsfall, men det måste ske på sätt som inte inskränker våra liv på ett onödigt sätt. Säkrare bilar och säkrare vägar är rätt väg att gå. Lägre och lägre hastigheter är det inte.

Livet är fullt av risker, det är ofta de som gör livet värt att leva.