Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-13 08:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/vinter-os-i-sverige-en-mardrom-for-skattebetalarna/

DN Åsikt

DN Åsikt. ”Vinter-OS i Sverige en mardröm för skattebetalarna”

OS-ringarna vid senaste vinter-OS i sydkoreanska Pyeongchang i vintras.
OS-ringarna vid senaste vinter-OS i sydkoreanska Pyeongchang i vintras. Foto: Carl Sandin/Bildbyrån

Vinter-OS i Stockholm vore en mardröm för skattebetalarna. Näringslivets företrädare framför naiva argument som värst kan drabba invånarna i Botkyrka kommun där kommunalskatten redan är mycket hög, skriver läsaren Jan Humlekil.

Rätta artikel

Visst är det kul att dagdrömma ibland. Att för en liten stund få fly bort från vardagens tristess. Att önska att man ska åka till månen … eller att man fått Nobelpriset … eller att man ska stå som värd för de olympiska vinterspelen.

De allra flesta som när sådana drömmer brukar dock komma till sans – återfå verklighetsperspektivet – efter en liten stund. Men den tillnyktringen sker dessvärre inte hos alla. Exempelvis inte hos vissa lokalpolitiker i Botkyrka kommun – en av de kommuner som i drömmerierna ska stå som värd för vinter-OS 2026.

Och detta är inte första gången. Senast det begav sig var 2013. Då drömde man om olympiska vinterspel i Sverige (Stockholm/Botkyrka/Åre) 2022. ”En sådan framtidschans får inte missas!”, kvittrade dåvarande ordföranden i kommunstyrelsen i Botkyrka kommun tillsammans med andra blåögda politiker.

Det behövdes emellertid inga större ekonomiska färdigheter för att den svenska ansökan skulle dras tillbaka. Arrangemanget skulle ha gått med stor förlust. Peking i Kina blev staden som i stället fick ”Svarte Petter”.

Men skam den som ger sig. Nu är drömmarna i farten igen, denna gång inriktade på vinter-OS och Paralympics 2026. Röster höjs för att Sverige ska söka arrangemanget och fördela det på Stockholm/Botkyrka/Åre/Falun (och rodel och bob i Lettland) .

Och kommunledningen i Botkyrka är lika naivt positiv denna gång till kommunens medverkan. Det är ju så lätt att festa runt med andras pengar.

Den här gången får politikerna support av företrädare från näringslivet, som ser stora egna vinster av olympiska tävlingar i Stockholm. I sin iver att kunna stoppa ner sköna slantar i egna fickor orerar de ohämmat i en debattartikel i Dagens Nyheter.

Men argumenten för spelen är närmast genant klena. Några exempel på tankegodset: Spelen kommer att skapa möjligheter för ”yngre generationer” i ”utsatta områden”; ”näringslivet kan och vill spela en större roll i detta avseende”, samt ”Internationella olympiska kommitténs nya krav innebär att spelen ska vara hållbara i flera avseenden. För att lyckas måste vi använda det som redan finns på plats och vara sparsamma med nya byggnationer.”

Men frågan är ändå om inte floskelrekordet slås av detta påstående: ”Men nu finns tecken på att konjunkturen kan vara på väg in i en svagare period. Situationen kräver medvetna och smarta satsningar mot framtiden”.

Åre och Falun har vinterklimat, anläggningar och rutiner att arrangera stora tävlingar. Botkyrka, där bland annat skidåkning och skidskytte är tänkt att bedrivas, saknar allt detta.

Man saknar också egentliga kommunikationer till de tänkta tävlingsområdena. De smala och illa underhållna vägar som finns i dag kommer vid ett OS inte att räcka till ens för de gående. Och de skraltiga pendeltågen med sina återkommande driftstörningar räcker heller inte till på långa vägar. Det gör inte heller aktuella pendeltågsstationer i sitt usla skick och pissluktande hissar. 

För olympiska vinterspel krävs, tvärt emot vad som tillskyndarna påstår, gigantiska investeringar för anläggningar (för Botkyrkas del talas det om ett skidstadion och en ishall) samt för faciliteter för tv, radio och press. Likaså belysningssystem, åskådarläktare, serveringar, förläggningar och andra lokaliteter för tävlande och massmedier samt servicebyggnader saknas helt och måste nyanläggas.

Dessutom krävs rejäla tillfarts- och servicevägar samt parkeringsplatser för att kunna ta emot kanske 50.000 åskådare dagligen under två OS-veckor. Sedan behövs inte dessa investeringar mer. Paralympics-tävlingarna saknar publikt intresse.

Som alltid när det gäller sådana här investeringar räknar entusiasterna fel på investeringskostnaderna och utgår dessutom från att det är någon annan som ska betala dem. I sagorna brukar det vara någon fe med sitt ymnighetshorn.

Vid evenemang av detta slag brukar det i sista hand vara en annan figur, kallad ”sponsorerna”, som ”räddar” de ekonomiska kalkylerna. När dessa inte går ihop och kostnadsunderskattningarna framstår i öppen dager, brukar intäktsposten ”sponsorbidrag” få lösa problemen – på pappret.

Men i verkligheten skulle framför allt Botkyrka kommun (läs: dess skattebetalare) få stå för en betydande del av dessa kostnader. Varifrån de pengarna skulle tas är oklart. Skatten kan knappast höjas mer. Den är redan i världstopp. Kanske får saken finansieras med (ännu mer) sänkt kommunal service, under många år framöver. 

Näringslivsföreträdarna avslutar sin ovannämnda artikel oblygt med uppmaningen till politikerna att dessa ska ”göra sitt yttersta för att bidra till att Sverige och Stockholm” ska få arrangera spelen. Något som enligt författarna skulle främja både besöksnäringen och ”näringslivet i stort” och ”bidra till ett mer sammanhållet samhälle” (sic!).