Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-20 09:13

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/asikt/vittne-till-sexovergrepp-skydda-inte-forovaren-fast-han-ar-din-kompis/

DN Åsikt

DN Åsikt. Vittne till sexövergrepp – skydda inte förövaren fast han är din kompis!

Många ungdomar utsätts för sexuella övergrepp som aldrig kommer till polisens kännedom. Det som hänt förblir en hemlighet de inblandade emellan. En hemlighet som bevaras och bevakas och som den utsatta kvinnan får betala priset för genom att försöka fortsätta leva som om ingenting har hänt. Fast det inte går.

Många utsatta tjejer försöker normalisera händelsen. Man låtsas som att det inte skulle vara någon större grej att man har en kompis hand under sina trosor när man vaknar i soffan efter en fest. Eller som att inget har hänt fast kompisens storebror krupit ner i ens säng tvingat till sig sex när man sovit över. Man fortsätter följa med på släktmiddagar fast ens kusin har tafsat på en förut. Man försöker strunta i att någon lagt upp intima bilder och filmer på en på sociala medier när man varit full eller när man haft sex. Bilder och filmer som spridits vidare… Som om det bara var ett skämt. En grej som händer när man är full. ”Ok, det var dumt men ändå lite kul….? För vi är ju kompisar…? Du fattar väl att jag inte menade nåt illa...?” Man intalar sig själv att det är ens eget fel. Man får huvudvärk, panikångestattacker, svårt att sova, får gråtattacker och självmordstankar. Man vill bara inte att det ska ha hänt. Man vill vara som vanligt. Fast det inte går.

Du som är kille: Som ung har du rätt att vara naiv, att tro att du kan erövra världen. Men tjejers kroppar är inte mark tillåten att erövra utan hennes egen tillåtelse. Ditt behov av att utforska din sexualitet får inte ske på någon annans bekostnad. En sovande tjej är inte bara en kropp. Hon är fortfarande din kompis. Eller hon var. Om du begått ett övergrepp och inte där och då förstod vidden av hur det du gjorde kunde skada henne, så bör du inse det nu. Då hade du nog inte en tanke på det. Men hennes värld har rasat. Hon litade på att du såg henne som människa. Att ni gillade varandra, att du brydde dig om vad hon tänkte och tyckte. Att ni var kompisar. Jämlikar. Men det du gjorde raserade den bilden helt. Du brydde dig inte ett skit om vad hon tyckte och ville. Som om det inte betydde någonting. Att det var hon.

Såg du när en kompis begick ett övergrepp och valde du att inte ingripa? Du kanske till och med drogs med i det som hände och hjälpte till? Kanske var han din vän. Kanske var hon det också. Vem väljer du att vara lojal med nu? Är det självklart att kompisar alltid håller ihop? Till vilket pris som helst? Ska den som blivit utsatt behöva betala priset? Är det plötsligt killen som ska stöttas när hon vill polisanmäla? För att man inte anmäler en kompis? Om du har bevittnat ett sexuellt ofredande har du fem år på dig att vittna efter att brottsoffret fyllt 18 år. Om det var en våldtäkt har du 10 år. Om det var en grov våldtäkt har du 15 år på dig efter att brottsoffret fyllt 18 år. Du kan göra skillnad. Det du har att berätta kan vara det som ger den brottsutsatte upprättelse och värdighet tillbaka! Det stöd du kan ge är mer värdefullt än alla terapitimmar i världen.

Du som blivit utsatt: Som ung har du rätt att vara naiv, att tro att världen är god, att du kan lita på de flesta, i alla fall dem du räknar som dina vänner… Men något händer när någon man litat på utsätter en för övergrepp.  Den värld du trodde var trygg, är inte det längre. Du invaderas av en otrygghet, en insikt om din sårbarhet och av skam. Hur stor kan skammen bli? Om du inte kunde vara trygg när du tillsammans med hela kompisgänget somnade i soffan hos en av dina bästa vänner efter en kul kväll, när kan du då vara trygg? Om detta kunde hända där, då, med dem, när kan du då vara trygg? Vem kan du då lita på? En erfarenhet av övergrepp kan innebära att man vaknar till en brutal insikt om ens sårbarhet. Det som hände var kanske inte så farligt med tanke på vad som hade kunnat hända. Insikten om att du varit sårbar i en persons närhet som du har litat på men som tydligen är opålitlig, är skrämmande. Du skäms över att du utsatte dig för risken. För det var ju ändå du själv som var så naiv att du trodde att du kunde lita på honom. Och hur vet du att han är annorlunda än alla andra killar? Om han kunde göra det så kan väl de andra killkompisarna göra samma sak? Och alla andra killar? När man varit med om ett övergrepp blir detta en del av ens livserfarenhet som tar tid att integrera. Att lära sig våga lita på personer med vissheten om att man aldrig känner en annan människa helt. Det tar tid. Att låtsas som att inget har hänt fungerar inte. Då sviker du dig själv. För det har hänt, vare sig du vill eller inte. Även om du ibland tvivlar på det för att du så gärna vill att det inte skulle vara så. Det tar tid att komma över men det går. Om du ställer upp för dig själv. Om du visar dig själv den respekten. För det är du värd. Och livet kan bli bra igen.

Du som har begått övergrepp: Det kan hända att du ibland anar vad du har gjort. Hur det har drabbat henne. Du blir förbannad. På henne. För det var ju inte meningen att det skulle bli så. Att hon skulle känna så. Allt har blivit så stort. Det var ju på skämt. Eller så sov hon ju ändå och märkte ingenting, trodde du. Allvarligt. Det gör det värre. Att du inte har respekten. Det är det det handlar om. Respekt. Respektlöshet. Det är din skam. Din skuld. Din. Du kan fortfarande göra något. Du kan erkänna.  När du blir förhörd av polis. Erkänn. Var beredd på att hon inte vill ha med dig att göra. Men att du erkänner vad du gjort kan vara en stor hjälp för henne. Och för dig själv.  Det värsta är inte vilket straff som en domstol dömer. Det värsta är den raserade respekten. Återuppbyggnaden av den börjar med ett erkännande.