En attack mot det goda samarbetet

När vi anlände till Mazar-e Sharif i november förra året hade precis minnesstenen blivit klar för den tolk som stupade till följd av en IED-bomb tidigare samma månad. Det var en attack där där även flera svenska soldater skadades. Minnesstenarna på Camp Northern Lights är centralt placerade och de flesta soldater passerar platsen flera gånger om dagen. Fram till för några veckor sedan fanns fem minnesstenar resta över kollegor som stupat sedan insatsen påbörjades. Nu finns det åtta stenar. Det börjar bli trångt där vid flaggstängerna.

Tre nya stenar under uppförande vid minnesplatsen på Camp Northern Lights.

I torsdags begravdes löjtnant Gunnar Andersson i Stockholm. Samtidigt hölls en minnestund på Camp Northern Lights vid de nya minnesstenarna. Återigen riktas fokus mot attacken som ägde rum för snart en månad sedan.

De stupade i attacken för snart en månad sedan, tolken Mohamad Shahab Ayouby, kapten Johan Palmlöv och löjtnant Gunnar Andersson.

Jag tror många av oss befarade att allvarliga incidenter skulle kunna hända under vår insats i Afghanistan, men få hade nog räknat med att inte bara våra soldater, utan även själva grunden för vår närvaro, skulle bli attackerad - relationen med de afghanska säkerhetsstyrkorna. För precis som min kollega Daniel skriver på Fredssoldater.se var det inte någon av de två typiska attackerna, vägbomber eller eldöverfall, som vår enhet utsattes för. Istället kom attacken när samverkan mellan våra soldater och de vi är här för att stötta ägde rum. Daniel skriver:

"...med vapnen hängandes längs sidorna och låg eldberedskap fanns ingen tid att reagera, inga tecken som kunde tydas att något var på väg att hända [...] Det är den afghanska polisen och militären som senare skall klara av att manövrera den demokratiska rättsprocessen utan inblandning från ISAF. Dådet tillförs därför en extra komplicerad dimension som vi i det fortsatta arbetet måste vara beredda att hantera."

Vardagen har återvänt till de flesta av oss och insatsen fortsätter ännu några månader innan nästa kontingent kommer ner för att lösa av oss, med allt vad det innebär av överlämning från oss och inledande relationsbyggande för den nya personalen. Men en sak är säker. Vi kommer aldrig glömma kapten Johan Palmlöv, löjtnant Gunnar Andersson och tolken Mohamad Shahab Ayouby, eller de andra som offrat livet i tjänsten här nere.

För övrigt rekommenderas bloggen Wiseman's Wisedom som ett alternativ till den traditionella medierapporteringen om vår insats. Bland annat har han nyligen kommenterat ledarskapet hos den nuvarande chefen för vår insats, överste Tistam, samt även gett sin syn på hur den svenska insatsen utvecklas och vår förmåga att vinna ”hearts and minds” hos befolkningen, trots ökad militär närvaro. Han beskriver enligt mig på ett bra sätt sambandet mellan militär närvaro och effektivt civilt bistånd, samt även hur svensk media ibland kan få saker om bakfoten.

"Det resoluta agerandet hos svenskarna, när man inte som tidigare backat vid beskjutning utan istället tagit striden, har lett till ett betydligt ökat förtroende hos afghansk polis och militär, men framförallt och viktigast, hos den civila befolkningen, vilket undersökningar och intervjuer visat." Ur inlägget Oväntade effekter.