Uppdateringar till vilket pris?

När man är soldat i utlandsstyrkan i Afghanistan finns det såklart mycket som är annorlunda jämfört med hemma i Sverige. Boende, arbetsmiljö och fritid är tre områden som helt och hållet förändras från den dagen vi anländer till insatsområdet. Och den mentala delen av att vara här är också en viktig aspekt.

Men en sak som kanske inte många tänker på i förväg är hur kontakten med hemmaplan påverkas. Helt plötsligt kan du inte uppdatera din status på Facebook och berätta vad du gör. Och när du ringer hem till de anhöriga kan du ibland inte berätta om saker som du själv kanske upplever som jätteviktiga i ditt liv här nere.

Det handlar om operationssäkerhet. Att inte avslöja metoder och planer är en ytterst viktig del i militär verksamhet, och även om oskyldiga meddelanden på Facebook eller en blogg kan tyckas försumbara så kan summan av information från olika håll hjälpa till att skapa en helhetsbild för motståndaren.

För mig som är van vid ständig tillgång till internet i mitt civila liv är det en utmaning. För mig är facebook, bloggar och andra sociala medier ett umärkt sätt att hålla kontakt med vänner och bekanta, bygga ett större nätverk och få ovärderlig hjälp i många situationer. Men här nere blir min onlinenärvaro begränsad. Dels av rent praktiska skäl (det vimlar inte av internetdatorer här) men framförallt av innehållsmässiga skäl. Jag kan helt enkelt inte alltid skriva det som känns spontant att berätta om, utan får ofta relatera till saker där hemma istället, vilket är svårt när man är långt borta från allt som händer där.

Ofta går det bra att berätta i efterhand, men då har upplevelsen "svalnat" även hos mig och man är inte lika entusiastisk eller benägen att skildra det som händer. För en sån som jag, som vill bli uppdaterad om allt och alla, gärna i realtid, är det en prövning. Det innebär att delvis klippa bort mitt sociala liv, som om det fysiska avståndet inte var tillräckligt. Samtidigt är just kontrasterna mot hemmalivet en viktig orsak att jag ens är här från början.

Trots allt känns inte aktsamhet kring information och säkerhet som ett högt pris att betala om det minskar riskerna för mig och mina kollegor. Därmed inte sagt att man inte ska säga något alls. Den här bloggen är ju ett exempel på att det går att berätta.