Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-23 03:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/afrikaresan/2012/12/13/kanslosam-vardag-pa-resande-fot/

På resa genom Afrika

Känslosam vardag på resande fot

Rätta artikel

Hemma handlas det julklappar, man åker till Ikea, flyttar, väntar barn, snön har kommit får vi veta. Hemma känns så oändligt långt borta. Resan har blivit vår vardag. Några få, små dagliga rutiner som för det mesta går att hålla, resten av tiden är oplanerad, blanka blad i kalendern. Vi vet inte ens vad som kommer att hända om en timme. Det var ovant i början, nu är det bara skönt. Väldigt skönt.

Hemma rullar livet på som vanligt medan vi susar igenom land efter land. Hur kunde jag tro att jag skulle ha så mycket tid? Skulle vi stanna på alla platser som jag nyfiket följer med blicken, prata med alla som jag tror har något att berätta, stanna och fotografera varje gång det rycker i avtryckarfingret, skulle pengarna ta slut långt innan vi ens kommit halvvägs. Jag kan inte låta bli att önska att vi hade två år istället för sex månader. Sex månader lät som en lagom tid för en sådan här resa, nu känner jag att sex månader är ingenting.Jag gör mitt bästa för att landa i upplevelsen, njuta av det jag får, inte tänka på allt som inte hinns med.

Och det händer alltid något nästa timme. Dagarna fylls med upplevelser. Du milde vad hjärnan får jobba för att smälta alla intryck! Jag somnar utmattad tidigt varje kväll och drömmarna är kaotiska, bearbetar och sorterar, blandar hemma och borta, jobbar på att förstå. Det är svårt att samla tankarna och få ner något på papper, för varje dag som går samlas upplevelserna på hög och behöver tid för att sjunka in.

Det är de inspirerande och lärorika utmaningarna och de mer svårsmälta upplevelserna. Barnen fastnar hela tiden på näthinnan. Å ena sidan barnen i trasiga kläder med utsträckta händer. Den maktlösa känslan av att inte kunna hjälpa alla, frustrationen över orättvisorna. Och så de glada, nyfikna barnen, barnen i skoluniform, i grupper längs vägarna på väg till eller från skolan. De stojar och stimmar, pratar och leker, som barn ska. De ger en euforisk känsla av att saker och ting är på väg åt rätt håll. Men ofta rymmer varje dag både eufori och frustration.