Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-06 23:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/blohmsblogg/2014/05/29/jag-ville-aldrig-slacka-samba-eriks-vackra-drommar/

Blohms blogg

Jag ville aldrig släcka "Samba-Eriks" vackra drömmar...

Jag har aldrig varit ute efter att släcka andras vackra drömmar men ibland gör man saker i ren trötthet och desperation. Hade jag vetat då borde jag nog ha bett om ursäkt direkt. Men det stod tre poäng på spel, det var i ett derby på den verkligt Gamla Ullevi mellan Gais och Örgryte. Det var mitt sista år i karriären, jag var halvskadad, långsam, trött och dålig. "Samba-Erik" Johansson spelade i Örgryte i den matchen. Någonstans i den andra halvleken bryter ÖIS ett anfall där de flesta av Gais spelare är på väg upp i planen. Jag märker snabbt att det är en för oss i grönsvart farlig situation. Om jag inte minns helt fel så drar Christian Hemberg, Johan Elmander och Marcus Allbäck iväg mot mål tillsammans ytterligare en mittfältare. I mitten strax framför mig drar "Samba-Erik" iväg i djupled i en jäkla fart. Jag vet att jag inte kommer hänga med, jag oroar mig också för ett baklängesmål då ytorna är stora och de offensiva Örgrytespelarna många. Det är i den situationen som jag inser att jag inte har nått val. I´m fucked! Så jag tar fem-tio snabba steg fram och sparkar Erik Johansson rakt över benen. Som ett sorts förebyggande arbete eftersom han inte var i närheten av bollen. Erik stöp i gräset med ett ilsket vrål, grästuvor och små torra jordbitar flög upp i luften och landade på hans rygg. När han vänder sig om och tittar med sina ögon rakt in i mina är det med en sådan besvikelse som om jag precis tagit hans liv. Som om jag tagit varenda dröm han någonsin drömt. Att jag släckt allt det vackra i hans värld av samba "Jogo Bonito" och fotboll på långa vita stränder i Brasilien.

Jag hade glömt bort denna situation men den kom tillbaka till mig när jag läste om "Samba-Erik" i senaste Offside. Ett långt fint reportage om hans karriär, hans liv, hans "Samba Football Academy" och den ständiga drömmen om allt det vackra, lekfulla och vänskapliga i fotbollen. Den ibland naiva kärleken till landet Brasilien och fotbollen, fotbollen, fotbollen… Erik kommer säkert inte ihåg den där dagen i september 2000 men det gör jag nu efter artikeln. Å jag är så glad att jag aldrig på allvar släckte hans dröm om den i hans värld perfekta fotbollen. Hans tomma besvikna ögon vill jag aldrig mer möta.