Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-18 23:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/blohmsblogg/2014/05/30/en-gladare-matchvinnare-an-emil-bergstrom-gar-inte-att-hitta/

Blohms blogg

En gladare matchvinnare än Emil Bergström går inte att hitta...

Jag har sällan sett en gladare spelare än matchvinnaren Emil Bergström när han i vår sändning i C More fick berätta om sina känslor efter Djurgårdens 1-0 mot ÖSK på Behrn arena. Emil lös som en hel galax, skrattade och var så där barnspontan i sin glädje. 21 år ung och dessutom lagkapten. Tänk om fler spelare kunde släppa på "fett grymma jag" attityden och bara vara lyckliga. Emil smittade mig så till den grad att jag kom på mig själv med att vissla en glad liten sång när jag cyklade hem mina fem minuter i den ljumma kvällen.

Efter den första halvleken var det däremot inte mycket att vara glad åt. En antimatch med två lag som man visste innan hade haft svårt att få till ett fungerande anfallsspel. Ett avslut på mål var resultatet efter de första 45 minuterna. Det var visst Djurgården som stod för det. En lös bredsida av Simon Tibbling. I paus stod jag och suckade och suckade och suckade och funderade över hur jag skulle kunna koncentrera mig i ytterligare 45 minuter på denna jämngrå soppa. Jag tyckte synd om de dryga 9.000 åskådare som tagit sig till arenan och de som såg den på TV. Det fanns inte mycket som talade för vad som sedan skulle komma. Jo, kanske gav Djurgårdens sista tio minuter i första halvlek en indikation på att nått va på gång. Dom rörde på sig så pass mycket att man kunde se att spelarna var i livet.

Redan efter fem minuter i den andra halvleken hade Djurgården haft två hyfsade chanser. Blåränderna började löpa, ta initiativ, ta skott, visa sig för varandra och gick framåtlutade in i duellerna och återerövrade bollen gång på gång. De långa uppspelen satt på kropp för tillbakaspel, insticken mellan ÖSK:s backlinje och mittfält blev fler precis som ytorna mellan ÖSK:s ytter och innerbackar. Sen öppnade sig kanterna och då var det liksom bara att köra för Djurgården. Erton Fejzullaho kom in i matchen, Amadou Jawo började komma rätt, Martin Broberg löpte upp och ner och Simon Tibbling bara växte och växte för varje minut. Men avsluten fortsatte vara lika tomma på självförtroende som under stora delar av våren. Jättelägen slarvades bort medan ÖSK:s målvakt på ett självsäkert sätt tog det som kom på mål.

ÖSK och sin sin sida kom knappt fram till mål alls. Det eviga rullandet som håller på att krossa varenda illusion om någon sorts underhållning på Behrn arena fortsatte. Noll dynamik i spelet och den enda anledningen till att även ÖSK fick lite fart under den andra halvleken var att Djurgården bjöd på det. Christoffer Wiktorsson hade ett tungt skott på en frispark från långt håll, Ahmed Yasin kom loss några gånger på högerkanten varav Shpetim Hasani på ett inspel från Yasin mycket väl kunnat avgöra denna matchen till ÖSK:s fördel via ett närskott från ett par meter men där Kenneth Höije mirakulöst sprang in i bollen med sin ena fot precis vid mållinjen. Anfallet efter var nog alla lika säkra på att Alexandar Prijovic skulle avgöra på ett närskott men där  Jacob Rinne på ett nästan lika mirakulöst sätt fick upp sin vänsterhand och styrde bollen utanför målet. Jag var då helt övertygad om att vi precis skulle få bevittna en 0-0 match mellan två totalt impotenta lag men där Djurgården visade upp den vilja, aggressivitet, offensivlust, passningsspel som ibland leder fram till ett avgörande. Det kom på en hörna, en fast situation som jag tidigare i vår sändning flaggat för. När avsluten från spelet inte fungerar finns alltid de där fasta situationerna att klamra sig fast vid. Emil Bergström stod omarkerad bortanför den bortre stoplen, hörnan nådde hela vägen dit, ÖSK:s keeper Jacob Rinne gjorde sitt enda misstag i matchen och kom ut fel och blottade hela målet, Bergström tackade och nickade ner bollen i gräset och vidare in i nätet. 1-0 DIF och hela kortsidan med Djurgårdssupportrar exploderade medan Emil Bergströms leende bara blev bredare och bredare tills han dök upp där i vår sändning och spred sin aura av fotbollslycka hela vägen hem till Stockholm. Jag antar att de som håller på ÖSK vid det laget redan stängt av sina teveapparater...